• När veckan vände mot det bättre

    Jag läste de senaste dagarnas inlägg och insåg att jag tack vare mitt guldfiskminne hade skrivit samma gnäll två dagar i rad. Kanske inte så inspirerande att läsa om? Helgen har däremot börjat bra. Igår hängde jag som sagt hemma hos Julia. Det var precis det jag behövde. Vi lagade ihop en riktigt god middag, jag tränade mina biceps med hennes tunga tallrikar och sedan tittade vi på filmen I, Daniel Blake. ”Den var braaa!”, snyftade Julia efteråt (SPOILER ALERT!) medan jag önskade att vi hade valt en film som inte efterlämnade samma dystra känsla som Lilja 4-ever. Idag bjöd jag över Louise på frukost och efter det cyklade vi bort till…

  • Smultronställe i Paris: Claus

    När jag var i Paris i maj så tog en kompis med mig till ett av hennes favoritkaféer, Claus. Det ligger en liten bit ovanför rue de Rivoli, bara ett par meter ifrån Café des Initiés dit jag och Natalie brukade gå när jag bodde i Paris. Vilket gjorde mig lite nostalgisk. Minnen alltså. Så fint. Hursomhelst. Tillbaka till det jag skulle skriva om, nämligen franska bakverk, som inspirerats av de nordiska länderna. Claus ligger på en liten enkelriktad gata som sträcker sig mellan rue Saint-Honoré och Place des 2 Écus. Om man inte känner till det eller råkar gå förbi så kan denna pärla lätt förbises. Vilket jag tydligen…

  • A real catch

    Njuter på Bo-Kaap i Kapstaden. Solen, gör mig en lycklig kvinna i höst och visa dig ofta. Den här veckan kommer inte gå till historien som den roligaste i mitt liv, that’s for sure. Om någon skulle pitcha veckans tidslinje till mig skulle jag lämna rummet. Planerna har ändrats flera gånger den gångna veckan, på grund av helt oförutsedda och legitima anledningar, men det efterlämnar ändå en viss besvikelse över att saker och ting inte blivit som jag hade tänkt. Särskilt när jag redan känner mig bitter över att sommaren är över. Utöver detta så har jag faktiskt någonting spännande på gång för när allt kommer omkring så är inte…

  • Vardagens ljuspunkter

    Idag har jag hunnit med att tvätta och handla mat. Nu har jag äntligen fyllt upp kylen och skaffer igen som började eka tom. Hur mycket jag än vred och vände på det så gick det inte att laga någon maträtt på en zucchini, juice, parmesan och sweet chili-sås. Den här veckan är en riktigt seg sådan. Jag flanerar runt här hemma som en sengångare och det känns som att varje syssla är ett omöjligt hinder att ta sig över. Efter tredje dagen på egen hand, märker jag hur jag sakta men säkert går in i ett ofrivilligt lågtryck. Egentligen är jag ganska bekväm med att vara för mig själv…

  • On a rainy day

    Köpenhamn på en annan regnig dag för nästan exakt ett år sedan. Regnet öser ner utanför idag, men det gör inte så mycket så länge jag kan sitta här inne i min varma lägenhet. Det är bland det mysigaste jag vet. Att sitta inomhus och lyssna på regndropparna som smattrar mot fönsterrutorna. Det finns någonting väldigt avkopplande med det. Jag sitter här på min säng med en kopp kaffe medan jag lyssnar på klassisk musik. Jag tycker om att göra det när jag skriver för när det är vackra musiktexter så får jag svårt att koncentrera mig och vill helst av allt bara sjunga med. Det finns så många vackra…

  • Cape Point: At the bottom of the world

    Det finns stunder då jag märker av min högkänsliga personlighet lite extra. Denna tisdagen i mitten på mars i år var en sådan. Då åkte vi på en dagsutflykt och stannade i Cape Point, vilket ligger på en halvö drygt 1 timme och 3o minuters bilfärd från Kapstadens stadskärna. Ni som hängt med ett tag minns kanske att jag skrivit om den dagen då vi även besökte Cape of Good Hope där Atlanten och Indiska Oceanen möts. Att stå där med en utsikt som får håret att resa sig på armarna – på ett positivt vis – fyllde hela min kropp och själ med välbehag. Vädret var inte riktigt på…

  • Åt rätt håll

    Tänk att vi alltid strävar efter så mycket, när det allra enklaste kan vara det som skänker mest lycka. Det är lätt att glömma bort vad som verkligen betyder någonting när samhället är uppbyggt kring att skapa behov som bara stressar oss. Det där perfekta och statushöjande. Jag tänkte på det när jag satte mig och drack en cappuccino på ett av mina favoritställen i Malmö, Dolce Sicilia. De har inte bara riktigt god italiensk glass utan även gott kaffe och otroligt sympatisk personal. Jag kände mig så tillfreds just då, trots en ganska känslosam vecka. Saker och ting börjar ordna upp sig nu. Dåliga dagar känns inte lika jobbiga…

  • Fransk TV-serie: ”Ring min agent!”

    Jag hittade en riktigt underhållande fransk TV-serie på Netflix och har nu slukat hela första säsongen på ett par dagar. Den har översatts till ”Ring min agent!” på svenska, men heter egentligen ”Dix pour cent” (= Tio percent) i Frankrike. Serien utspelar sig i Paris på en agentur för skådespelare, och handlingen kretsar dels kring några huvudkaraktärer som jobbar på agenturen och dels kring deras klienter. Det roliga är att flera kända, franska skådespelare är med som sig själva. Till exempel Audrey Fleurot som spelade Magali, den rödhåriga assistenten, i ”En oväntad vänskap” och Laura Smet som varit med i filmen om Yves Saint Laurent, och är dotter till Johnny Hallyday…

  • The Barista Comeback

      Jag jobbade som sagt igår på Café Dornonville. Naivt nog trodde jag att mina gamla barista skills hade lagrats i minnesbanken under dessa 12 år men det var inte helt lätt att bara plocka fram dem. Jag fick göra ganska många cappuccinos innan jag fick rätt på mjölkskummaren. Utöver det? Jäklar vad kul jag hade igår! Nästan så att jag skulle vilja jobba på ett café igen. Dessutom samarbetade jag och Madde bra, även om jag först var lite lost i det hela. Det var några år sedan jag jobbade i serviceyrket men jag märker att jag trivs bra med det. Vi hade så himla trevliga kunder hela dagen och…

  • ROMO – Realisation Of Missing Out

    I måndags fick jag se att Linda är i Paris och att hon satt på en restaurang i Montmartre och åt middag med bl a Natalie och Annelie. Då drabbades av en FOMO utan dess like. Eller snarare ROMO – Realisation Of Missing Out. Det fick mig att minnas när vi bodde där samtidigt och alla kvällar vi träffades över en middag för att spy galla över fransk byråkrati (mest jag och Linda), diskutera vidare vi någonsin skulle kunna återanpassa oss till svensk kultur (mest Natalie) och dricka lite för många glas vin (alla tre). Nu satt de där och pratade om allt sådant utan mig (*gråt-emoji*). Jag borde ha varit där…