Livet utanför lägenheten

Här kommer en snabb update som inte har med lägenheten att göra utan snarare livet utanför lägenheten. Låt oss prata om vad som hänt senaste tiden. Jag pratar och ni läser, snarare.

Fyra dagar senare… En snabb update var planen när jag började skriva detta i onsdags men helt plötsligt var det ett låååångt inlägg och sedan kom någonting emellan och nu sitter jag här på lördag kväll klockan 21.48 och skriver vidare. M tjatade så mycket att jag blev så illa tvungen att leverera.
Jag började skriva på mobilen men eftersom att jag inte är född på andra sidan av millenniet så kan jag inte skriva längre texter än ett sms – eller möjligtvis ett väldigt kort mail – på mobilen.

Låt oss fortsätta denna resumé av mitt ytterst spännande liv.

Det har bland annat ätits och druckit en hel del. Som sig bör för att överleva. Egentligen behöver vi ju inte mat varje dag för att faktiskt överleva eftersom att en människa kan klara sig i några månader utan föda, men ni förstår vad jag menar.

En lördag utropade M ”vi går till Casual och äter frukost!”, eftersom att några vänner berättat för oss att de har ypperlig lördagsbrunch med diverse godsaker. Sagt och gjort traskade vi dit och hängde på låset när de öppnade kl 10 som om vi vore två pensionärer. Mattias blev märkbart besviken på att de inte hade våfflor som han i princip hade blivit lovad att de skulle ha, men vi beställde in två stora lass pannkakor, bacon och ägg. Det var helt okej men ingenting jag tvunget måste gå tillbaka igen för att äta. Kaffet var ganska beskt och pannkakorna var inget utöver det vanliga. Menyn överlag var väldigt sparsmakad och tråkig. Däremot var servitrisen väldigt trevlig och tillmötesgående, och de serverade ett helt perfekt vändstekt ägg med lagom lös gula. Det är inte att förkasta. Deras fish tacos är däremot en favorit. Det får bli en sådan vid nästa besök.

I tisdags kväll träffade jag Marie för ett glas vin på Storasyster Mastio, vilket ju öppnat bara ett tjugotal meter från vår lägenhet. Hon åt en av deras pizzor men jag hade slängt i mig lite rester hemma innan och nöjde mig med oliver. Det har jag för övrigt lärt mig att tycka om såhär på äldre dar. I alla fall de knapriga gröna Nocellara-oliverna. Tanken var ”terrasse au soleil”, men det blåste för mycket så vi satte oss inne. Det var fullsmockat med middagsgäster både ute och inne och tydligen var de en man kort i personalen, så det tog tid att få beställa. Men det gjorde inte så mycket. Det var härligt att sitta där men en god vän, bli lite lullig på vin och känna hur bra livet kan vara när träden utanför är gröna och det inte längre blåser iskalla februarivindar.

Förra veckan var jag på konferens på Isabergs Mountain Resort med jobbet, och sen körde jag oss hem hela vägen i en ganska svårmanövrerad minibuss. Jag var helt slut efter det dygnet, även om det var väldigt trevligt. Vi åkte bland annat Rodel, vilket var väldigt kul och väldigt läskigt.

Efter det kom jag hem till M som hade åkt på en riktig Man Flu med hosta, feber och frossa. I fyra dygn var han helt nedslagen. Som den omhändertagande och empatiska kvinnan jag är, har jag självklart tagit hand om min stackars man. Hämtat vatten, kokat te, lagat mat, städat, diskat, handlat, plockat undan, varit på apoteket, tyckt synd om, skurit upp apelsin och stoppat om med ett extra täcke när temperaturen gått bananas. Det är intressant hur olika det är när min sambo är sjuk jämfört när jag är sjuk. Han är döende medan jag ”inbillar mig”.
Jag kände mig lite krasslig i förra veckan så jag vet inte om det var jag som smittade men att det inte var så illa för mig. Än så länge har jag hållit mig ganska frisk.

För en vecka sedan kom äntligen våren till Malmö. Den här bilden tog jag i för ungefär tio dagar sedan för att det verkligen symboliserade aprilvädret. Blommiga rabatter, men real feel minus två. Nu däremot. Nu är det vår på riktigt!

Här är samma rabatter fast en vecka senare. 20 grader och solsken ☀️

Det är så fint nu i vårt kvarter. Grönt och blommigt. Precis som jag vill ha det.

I onsdags kom jag på att jag totalt glömt bort att hämta ut mitt nya pass som jag fixade för tre veckor sedan. På måndag flyger jag till London och då behöver jag verkligen ett giltigt pass. Så i torsdags förmiddag körde jag bort till Rörsjöstaden och Polisens passexpedition, som ligger i en av Malmös kanske mest deprimerande betongbyggnader.

När jag ändå var i området passade jag på att dricka min förmiddagskaffe på Östra Kaffebaren. Det är sällan jag har vägarna förbi där numera när jag inte längre bor nära Värnhemstorget.

Jag har även ätit några falafel och kommit till insikt att den dagen när man kunde få denna Malmöitiska signaturmåltid för 25 kronor är long gone. Numera får man vara nöjd om det går att hitta en för under 50 spänn. Det förvånar mig att inte de mest hängivna falafelätarna har demonstrerat på Möllevångstorget ännu mot prishöjningen. Möllan har blivit för gentrifierat för att det ska märkas. Bra för vår bostadsrätt, dåligt för falafel-inflationen. Ska jag vara rättvis så är priset för en falafel betydligt bättre än de minimala portionerna man får till lunch på något av ställena i stan.

Ja, det var det. Lite av sådant som hänt senaste tiden. Högt och lågt, brett och smalt.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa. Måste läsa ut min bok så att jag kan ta med en ny på resan. Hörs snart igen!