C'est la vie

  • These past three work weeks

    Plötsligt händer det. Då dyker jag upp som gubben gumman i lådan. Som nu då. Hej hej hallå! Tiden går snabbt när man har roligt, och inte har så mycket energi över efter arbetsdagens slut. Det är riktigt kul att ha börjat jobba igen. För visst är jag trött. Ovan vid tidiga morgnar, åtta timmars arbetsfokus och sociala interaktioner från morgon till sen eftermiddag. Samtidigt som jag är väldigt glad och tacksam för att allt blivit så bra till sist. Även väldigt lyckosam över att ha en så tålmodig och stöttande sambo som låtit mig ta min tid att hitta rätt väg i arbetslivet. Som peppar, påminner mig om att…

  • En bra första arbetsdag

    Jag ligger lite efter med både det ena och det andra vad gäller bloggrapportering, eller rapportering på bloggen då vill säga. Både helgen i Paris och roadtrip:en har legat på is sedan juli, men så blir det ibland. Jag kommer alltid på att jag vill skriva sent på kvällen när jag varken har ork eller tid. Idag var första dagen på mitt nya jobb och det känns verkligen bra det här. Jag har fått ett så himla bra intryck bara av den första arbetsdagen. Ska bara komma ihåg att äta något mellanmål på eftermiddagen för vid halv tre började energinivån gå ner. Det är möjligt att jag drack lite mer…

  • Till slut fick vi åka hem

    Det var trots allt ganska skönt att komma hem från den långa resan, även om jag hade en liten kris då jag insåg att vi skulle lämna södra Frankrike när vi precis kommit dit. ”Älskling, vi tog några extra dagar i Italien men nu måste vi åka hem. Vi kan inte vara borta för evigt.”, sa M med mjukt pedagogisk ton. ”Varför inte?!”, frågade jag desperat. ”För vi har inte obegränsat med ’f*ck you-money'”, svarade han och ryckte på axlarna sådär som brandmännen i NileCity gör. Då kunde jag inte argumentera emot. Vi rullade över bron sent i tisdags eftermiddag och när vi körde mot Möllevången fick jag ändå en…

  • Lite av det som händer just nu

    Den här veckan har jag några dagars PF – det vill säga, pojkvännsfritt. M är i Madrid med jobbet och verkar leva life mer än han faktiskt arbetar. Dricker goda viner, njuter av sommarväder och skickar suktande bilder på efterrätter han säkert inte uppskattar lika mycket som jag hade gjort. Såklart unnar jag honom det. Att längta efter varandra är dessutom så sjukt underskattat. Tror inte att han skänker många tankar på mig dessa två dagar fulla med tapas och i möten där han mest ”skakar tass” med högt uppsatta vita män inom koncernen, dricker dyra viner och sover gott i en kingsize-säng på Marriott. Fullt förståeligt om du frågar…

  • Here we go again

    Min kära MacBook Air från gick inte att rädda efter att jag spillde min cappuccino på tangentbordet. M öppnade den, utförde sin expertisbedömning och sa: ”Det finns inget jag kan göra. It’s gone, baby”. Kvar fanns bara en skarp kaffedoft från det brända moderkortet. Jag var förvånansvärt samlad och accepterande efter insikten att min fd partner in crime gått så plötsligt lämnat mig för all framtid. Jag fick inte en chans att säga adjö. Samtidigt har jag länge vetat att slutet var nära. Väldigt få relationer klarar sig så länge som sex år, inte ens de fullständigt platoniska (förutom Mattias och min relation såklart, vi ska vara ihop tills någon…

  • Snart är det över

    Idag flyttstädas min lägenhet och i samband med det ska de även tömma mina förråd för att slänga bråte och skräp på tippen. En av mina sämsta, såväl som bästa, egenskaper är att jag är dumsnål. Jag hatar att betala för ”onödiga saker”, vilket inneburit att jag nästan alltid gjort allt själv varje gång jag flyttat… … och där spillde jag kaffe på min dator så att den dog. En annan av mina sämre egenskaper är klumpighet. Jag har aldrig spillt ner tangentbordet tidigare men det var väl på tiden. Datorn har trots allt klarat sig ganska bra sedan jag köpte den för sex år sedan. Bra att jag i…

  • Plötsligt händer det

    Ja vad hände egentligen? Livet kom emellan och jag prokrastinerade bloggskrivandet till sin yttersta spets. Nu kunde jag dock inte skjuta på det längre för skrivlusten infann sig plötsligt. Jag sitter här i sängen, nyduschad och försöker med hjälp av tungan pilla bort matrester som fastnat mellan tänderna. Jag har världens sämsta tänder ska ni veta. De sitter för tätt så det fastnar alltid saker emellan och så har mitt saliv ”dålig kvalitet” så att jag alltid har ett nytt hål att laga varje gång jag går på kontroll hos tandläkaren. Men det är okej, för det finns annat att vara tacksam för. Som mitt hem och personen jag lever…

  • Tantkofta, världsliga bekymmer, rynkfri hy och en överfull inbox

    Jag beställde en lång ullkofta från ARKET. Den var på rea (HÄR!) och jag har letat efter en lång, grå kofta väldigt länge så jag slog till. När jag frågade M om han tyckte att den var fin så fick jag till svar: ”Den är fin när du har den på dig hemma”. Det är kod för: Du ser ut som en gammal tant i den. Ungefär. Min kille tycker överlag att koftor är osexigt, men jag kan ju inte vara en pinuppa varje dag. Jag är dock lite osäker själv för egentligen vill jag ha en som inte har knappar hela vägen för det ser ganska fult ut när…

  • Veckans high and low

    Veckan efter Oslo sprang iväg, och mellan att jag försökt hantera vardagens små motgångar med en brusande PMS så har den även bestått av en del fina stunder. Frukost på Noir, träning, positiva nyheter från ett läkarbesök följt av billiga piroger från ett bageri, en utflykt till norra Skåne för att titta på ett sommarhus (det var tyvärr lite av ett förfallet ruckel så sökandet går vidare), solglimtar och vårfåglar på en bänk i parken och stunder av tacksamhet. Min low point i veckan var helt klart när jag skulle ta ut lasagnen från ugnen i veckan och ugnsgallret åkte ner och så gled formen av och hamnade upp och…

  • Ljuset vi alla längtat efter

    Ju mer tiden går förbi, desto högre verkar tröskeln att skriva ihop ett blogginlägg bli. Där tog inspirationen för en text i rim slut för den som hoppades på det. Kanske har ni mest hoppats på ett livstecken från mig? Jag lever och frodas. Vissa dagar med motivation, andra dagar… not so much. Början på 2022 var inte så bra som jag hade önskat. På grund av en lång ångest-skov har inte orken funnits där vilket gjort att februari liksom bara utvecklingslöst sprang förbi mig. Emellanåt har jag varit väldigt känslig och ledsen utan att egentligen veta varför, men jag gissar att en lätt vinterdepression bubblat där under ytan, som…