Tankar & Funderingar
-
Låt oss i stället leva på hoppet
Det är bokstavligen bara krig och elände bland nyheterna nu. Jag kikar in på svt.se en gång om dagen ungefär och tittar på någon kort intervju som känns relevant, och diskuterar med M om vad han läst om. Mer orkar jag inte. Jag blir alldeles för påverkad och uppslukas lätt av den här typen av händelser, sedan målar jag upp en dystopisk världsbild som går i linje med någon av de tiotal katastroffilmerna jag sett ett par gånger för mycket. Så jag begränsar mitt nyhetsintag för min mentala hälsas skull. Hans Rosling hade rätt i att sensationsnyheter säljer lösnummer. Rykten sprids och rädsla och flockmentalitet gör människan oförmögen att tänka…
-
Ljuset vi alla längtat efter
Ju mer tiden går förbi, desto högre verkar tröskeln att skriva ihop ett blogginlägg bli. Där tog inspirationen för en text i rim slut för den som hoppades på det. Kanske har ni mest hoppats på ett livstecken från mig? Jag lever och frodas. Vissa dagar med motivation, andra dagar… not so much. Början på 2022 var inte så bra som jag hade önskat. På grund av en lång ångest-skov har inte orken funnits där vilket gjort att februari liksom bara utvecklingslöst sprang förbi mig. Emellanåt har jag varit väldigt känslig och ledsen utan att egentligen veta varför, men jag gissar att en lätt vinterdepression bubblat där under ytan, som…
-
Vi kommer ta oss genom det här också
Jag har känt mig vemodig och orkeslös till och från sedan början av veckan. Måndagen var okej och jag kände mig ovanligt positiv i tisdags, sedan gick det utför. En konstig förnimmelse av olust grep tag om mig på onsdagen och vägrade släppa taget. Det blev inte bättre av att vi sedan gick ut på kvällen och jag drack typ tre glas mer vin än min ångestkropp kunde hantera (kan även ha varit mina antidepp som skapade en dålig reaktion). Ett långt tag kämpade jag emot tills det inte gick längre, vilket ledde till en onödig konflikt. Jag vet inte riktigt vad som hände men den här veckan har jag…
-
One year
En suddig och ofokuserad bild på en hormonkänslig kvinna och hennes tålmodiga partner bjuder jag på. I söndags firade vi ett år ihop med middag på Kin Long, en restaurang som gått från svennigt kinahak till fine dining efter en totalrenovering med ny snygg inredning (för övrigt designad och skapad av grymt talangfulla Martin och Johan på inredningsarkitektbyrån Ranelid de la Cour Studio!). Vi tog en avsmakningsmeny som var riktigt god. Vi har inget datum för när vi sa att vi skulle vara tillsammans for real så vi räknar från första dejten, vilken skedde den 31 oktober 2020. Första mötet började med en promenad och spann sedan vidare till en…
-
Insikter om hem och kärlek
Nu sitter vi på tåget hem. Originalplanen var från början att stanna tills i morgon men båda längtade tillbaka till Malmö och på grund av olika anledningar bestämde vi oss för att ta ett tidigt tåg. Det har varit en fin vecka i Kalmar men det ska bli skönt att komma hem till storstaden. Jag har kommit till flera insikter den här veckan och en av dem är att jag är väldigt nöjd med att bo i Malmö. Kalmar är en riktigt fin och gemytlig småstad, särskilt på sommaren, men jag skulle inte kunna bo i en småstad. Jag trivs på en plats där människor ser världen i olika spektrum…
-
Att lära sig med tidens gång
Flera gånger de senaste två veckorna har jag tänkt att jag ska klottra ner några ord här på bloggen. ”Jag ska nog skriva ett inlägg idag”, sa jag med eftertänksamhet till M häromdagen. Så blev det som sagt inte. För att balansera ut den senaste textens något melankoliska och tunga underton ville jag att mitt återtåg efter den korta pausen skulle vara fyllt av lätthet och positivitet. Berätta om allt härligt som hänt och kommer hända. Det ska jag såklart och vi kommer till det, men jag behöver nog även skriva om det som varit lite utmanande också. För så är ju livet. Ibland dyker problem upp och de måste…
-
Tanka ny energi
Det har varit en omtumlande vecka, och framförallt helgen som gick var lite av en prövning. Efter mitt senaste inlägg var det som att flera veckors stressig jobbsituation, arbetssökande, krav från olika håll och kanter samt nedtrappning av antidepressiva tog ut sin rätt. I fredags kraschlandade jag totalt. En panikångestattack, två dagars onödiga men ändå välbehövliga konflikter, gråtsvullna ögon och väldigt mycket diskuterande senare var det som att alla spänningar lämnade kroppen. M såg att mina batterier var helt urladdade. ”Du får inte göra någonting på tre dygn”, sa han. ”Inga löften till någon, inga stora planer, inga måsten, inget som stressar dig, inga förväntningar… Du ska bara vila”. Så…
-
Måndagstankar om relationer och PMS
Den här måndagen började bra. Jag sov ut till 09.20, åt en lugn frukost framför andra säsongen av The Hills: New Beginnings (jag måste ju få ha något guilty pleasure), tog en kort lunch promenad med M för att köpa snabbnudlar som vi åt på balkongen och sedan fick jag motivation till att bocka av min ”att göra-lista”. Tyvärr slog PMS:en till som en blöt fisk lavettad i ansiktet och insikten om att jag egentligen behövde en vilodag hemma efter den intensiva och sociala helgen uteblev mitt i all beslutsångest över vilka kläder jag skulle ha på mig. Ni som vet, ni vet. Unnade mig lyxglass från Köld men när…
-
De där orimliga kraven
De senaste åren har jag jobbat väldigt mycket med att anamma begreppet ”good enough”, att fokusera på det jag lyckas med snarare än det jag misslyckas med. Ändå halkar jag in på prestationsångesten titt som tätt. Jag vet inte riktigt varifrån det kommer men ibland sätter jag orimligt höga krav på mig själv utan att egentligen förstå varför de finns där. I jobbsammanhang, i vänskaps- och kärleksrelationer, i mina personliga prestationer. Något som till slut tryckte ner min självkänsla till botten av en brunn och ledde mig in i en utmattningsdepression. Efter det har jag tillbringat timmar av terapi för att komma till en acceptans i att det inte finns…
-
Måste du verkligen det?
”Har du tänkt på hur ofta du säger att du ’måste’ göra olika saker”, sa en vän till mig tidigare i år, efter att jag radat upp en massa sysslor jag enligt egen utsago behövde få gjorda. Han kontrade med att det är ytterst lite vi faktiskt måste göra och att det skapar onödig stress att hela tiden känna skuld över alla de där ”måsten” som inte blir gjorda. Han hade såklart rätt till viss del för det enda vi faktiskt behöver för att överleva är att äta, sova, dricka vatten, tjäna till vårt levebröd och skyddas från yttre hot. De behoven har vi i de moderna och ekonomiskt utvecklade…
