Jag fick en fråga, eller snarare ett önskemål, från en läsare. Om en får önska – vore intressant med ett inlägg om jobb och reflektioner om att hitta sin väg fram i arbetslivet! Jo men det kan jag väl skriva om. Inte för att jag på något vis är en expert eller alltid vet vad jag vill när det kommer till jobbsträvan. Det enda jag vet är att jag vill göra någonting som ger mig…

Idag hade jag ett så jäkla trevligt och givande möte. Jag gick därifrån full av energi och positivitet. Ni som liksom jag får sin energi från sociala sammankomster (har en viss introvert sida också men är mestadels extrovert) vet hur det kan vara när man träffar på personer som gör att man nästan studsar fram efter att ha omgivit sig med dem. Lite så var det när jag hade sagt tackåhej och steg ut i…

Hej hej alla vintertröttisar och vinterpiggisar! Det var inte meningen att försvinna från bloggen i så många dagar nu när jag lovat att uppdatera varje dag. Vi glömmer det och kör vidare. Helgen var både bu och bä. PMS, hjärntrötthet, konflikter och någon sorts existensiell livskris satte mig ur kurs. Någon annan än jag som hamnar i bråk med sin partner när hormonerna löper amok i kroppen? Snälla säg att jag inte är ensam. Det…

Hej på dig, fina läsare av den här bloggen! Hur mår du idag och vad händer i ditt liv just nu? Jag tänkte ha som höstprojekt att skriva och publicera ett blogginlägg varje dag. Egentligen vet jag inte varför skrivandet har valts bort de senaste åren, men jag vill gärna hitta tillbaka till det. Förr hade jag en väldigt stor skrivlust men den har successivt försvunnit bort i periferin. Kanske blev prestationsångesten för påtaglig? Den…

I fredags fyllde jag år. Nu är jag 38! För tio år sedan kändes det så gammalt och vuxet att närma sig 40 år. Som att det skulle vara milstolpen för vuxenlivet på riktigt. Då skulle jag troligtvis vara fulländad och fullfjädrad. Mogen nog att alltid vakna kl 8 på morgonen, inte gråta över orättvisor, alltid laga nyttiga middagar eller bli osäker i en pressad jobbsituation. Idag vet jag bättre. Vem tusan vill ens vara…

Jag lyckades bli sjuk lagom till helgen. Redan i starten av förra veckan kände jag av det, magkatarren högg till och sedan var det kört för mitt svaga immunförsvar. Efter jobbet i fredags var jag ute på stan och försökte hitta en födelsedagspresent till M och då började jag känna mig ganska risig. Sedan gick det snabbt utför och sedan i lördags har jag i princip varit sängliggande. I lördags fyllde M år och jag…

Om drygt en vecka börjar jag på mitt nya jobb. Det ska bli så skönt med det här nya kapitlet i mitt liv. Jag behöver verkligen göra någonting annat än att gå omkring hemma och bekymra mig för att plantorna blir attackerade av Trips, leta fel hos mig själv eller min relation och grubbla över i-landsproblem. Min hjärna behöver det. Min mentala hälsa behöver det. Nu är det såklart inte allt jag gjort men ni…

Det är bokstavligen bara krig och elände bland nyheterna nu. Jag kikar in på svt.se en gång om dagen ungefär och tittar på någon kort intervju som känns relevant, och diskuterar med M om vad han läst om. Mer orkar jag inte. Jag blir alldeles för påverkad och uppslukas lätt av den här typen av händelser, sedan målar jag upp en dystopisk världsbild som går i linje med någon av de tiotal katastroffilmerna jag sett…