Tankar & Funderingar

Bajsmackor till höger och vänster

Jag lyckades bli sjuk lagom till helgen. Redan i starten av förra veckan kände jag av det, magkatarren högg till och sedan var det kört för mitt svaga immunförsvar. Efter jobbet i fredags var jag ute på stan och försökte hitta en födelsedagspresent till M och då började jag känna mig ganska risig. Sedan gick det snabbt utför och sedan i lördags har jag i princip varit sängliggande. I lördags fyllde M år och jag hade bokat in ett dygn i Köpenhamn som en överraskning men det fick jag såklart ställa in, eller vi skjuter på det några veckor helt enkelt. Väldigt trist såklart men det blev en ganska mysig dag ändå. Jag hade en ambition om att kunna jobba hemifrån när arbetsveckan kom men det var bara att inse dumheten i att försöka vara en tapper kämpe. När man inte orkar göra någonting annat än att sova, äta och klicka på ”nästa avsnitt” på en okomplicerad serie finns det inte mycket ork till att arbeta. Hälsan måste få komma först.

Idag har jag däremot varit både uttråkad och rastlös. Så pass att jag dumt nog gav mig på att försöka diskutera politik med en gammal bekant på Facebook (personens inlägg i sig borde signalerat till att det nog inte var någon mening att ens försöka ha en vettig diskussion). Jag gör aldrig det annars men inlägget var så urbota dumt och felaktigt rent faktamässigt att jag bara var tvungen att skriva något. Inget otrevligt, utan bara öppna för att diskutera i stället för att döma. Personen svarade med att skicka ett långt meddelande om hur hemsk jag var, fimpa vår FB-”vänskap” och sedan en syrlig avslutning à la härskarteknik där hen egentligen projicerade sin egen reaktion och utsago. Vissa människor yttranden går det bara inte att ifrågasätta utan att få huvudet avhugget. Men det är okej, jag överlever utan den personen i mitt flöde och liv. Blev förvånansvärt opåverkad av det utan tyckte mer att det var skönt att få se personens riktiga sida komma fram. Då vet jag det.

Dessa valveckor tar sannerligen fram det sämsta hos folk. Jag upplever samhällsklimatet som ganska hårt de första veckorna innan och efter valet. Det kastas väldigt mycket skit till höger och vänster, bokstavligt talat. Förmätenheten haglar och det pratas om vikten av demokrati samtidigt som det bara gäller de som har ”rätt” åsikt.

Både jag och M röstade i alla fall i söndags, på olika partier. Jag bestämde mig i sista stund och tog det parti som kändes närmast hur jag vill att Sveriges framtid ska se ut. Vi ska vara stolta att vi får rösta. Att vi har en demokrati i det här landet med yttrandefrihet och lika regler för alla enligt lag. Jag har läst så många kommentarer (jag ska sluta läsa dem också) i stil med ”jag gråter av hopplöshet”, ”vad mörk framtiden känns nu” eller ”jag kommer flytta härifrån” vilket gör mig alldeles uppgiven. Det är ett hån mot alla miljoner människor där ute som varje dag fråntas sina mänskliga rättigheter. Sudan, Afghanistan, Nordkorea, Guinea-Bissau, Somalia, Syrien, Zimbabwe, Jemen… alla de är länder med invasioner, inbördeskrig, svält, diskriminering, förtryck och korruption. Där kan man snacka om att känna hopplöshet och vilja fly landet. Sedan ska vi såklart kunna ta emot de där som behöver komma till ett land där mänskliga rättigheter respekteras, och för det behöver vi en stark välfärd med möjligheter för alla som bor här nu eller kommer bo här i framtiden. Jag tycker att många här i samhället behöver mjukna upp lite och prata med varandra utan att döma ut i första hand. De allra flesta vill ha ett fungerande och snällt samhälle, men det får vi bara om vi anstränger oss lite. Vi får det definitivt inte av att kasta bajsmackor till höger och vänster.

Jaja, nu har jag raljerat klart. Efter mitt kortlivade gästspel på fejjan tror jag att jag återgår till det sedvanliga undvikande av sociala medier tills stormen mojnar. Jag ska gå och se om min kära man vill se ett avsnitt av GOT innan det är dags för mig att krypa till kojs. Vi började se om serien från första säsongen för någon vecka sedan. Det är lika bra andra omgången!

8

En kommentar

  • Linda

    Jag är glad att valet är över. På min arbetsplats har vi flera foliehattar (alla är män) vilket blev oerhört jobbigt. Att börja dagen med att höra dom gapa och skrika om hur ”dom är dom enda som förstår hur saker och ting ligger till” var sanslöst energitagande. Jag upplever också att klimatet är väldigt hårt och att många bara häver ur sig åsikter utan att ha koll på fakta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.