Tisdagstankar

Ibland, när timingen är rätt, så slipper jag åka bussen hem från jobbet. Jag älskar när någon av mina kollegor som bor åt mitt håll kör förbi som en räddande ängel just när jag för femtioelfte gången förbannar mig själv för att jag tog på mig högklackat.

Trots att jag kom hem innan klockan 17.00 har hela kvällen sprungit iväg. Alltså tiden då. Ibland (ganska ofta faktiskt om jag ska vara ärlig) (okej, varje dag) känner jag verkligen en enorm längtan efter en arbetstillvaro där jag styr mina egna tider. Där frihet under ansvar är norm och jag kan välja att jobba hemifrån om jag känner för det. Med mitt jobb måste jag vara på plats mellan de tider jag jobbar, vilket såklart är fallet när man jobbar som fritidspedagog. Jag blir så avundsjuk på de som kan välja att vara på jobbet klockan åtta eller halv tio på morgonen, åka på ärenden under lunchen och flexa på eftermiddagen för att hinna med ett läkarbesök. Det får bli målet att hitta ett sådant jobb.

Jag åt tidig middag idag och har både duschat och lagt fram kläder till i morgon bitti (life hack från en morgontrött, ambivalent människa till en annan!). Det får bli gympaskor till det känner jag. Nu ska jag sätta mig tillrätta i sängen och läsa ett tag innan jag lägger mig. För tillfället är det en bok som heter Den lilla bokhandeln i Paris. Den var lite seg i början, men sedan lossnade handlingen och nu tycker jag att den är sådär lagom mysig och lättläst (på det viset att man inte måste hålla reda på femtio olika karaktärer eller stör sig på pretentiöst språk). Ikväll känner jag verkligen för att somna tidigt. Tröttheten har legat som en tjock dimma i huvudet efter två nätter med dålig sömn. Skönt att det redan är torsdag i morgon. Korta jobbveckor är underbara.