C'est la vie

Behov av egentid

Påsken kom och gick. Precis som den alltid gör. Påskafton tillbringades hemma hos bror med svägerskan och mina två brorsbarn. Plus mamma, syster och systers pojkvän. Vi firar alltid påsk tillsammans på det viset vilket brukar vara så mysigt. På kvällen åkte jag hem till Anneli. Vi köpte hem vietnamesiskt och lösgodis, sen tittade vi på ”Första dejten: Nya Zeeland” hela kvällen. En perfekt kombination av familjepåsk och kompispåsk.

Följande två dygn tillbringade jag i min ensamhet vilket var riktigt skönt. Jag har vaknat tidigt hela veckan, vilket inte hör till vanligheterna annars eftersom att jag är en morgontrött nattuggla. Sådär vid 08.00 har jag slagit upp mina blågrå ögon, en chock både för min del och mina närmaste. Folk är inte vara vid att få meddelanden från mig innan klockan nio på helgen. För att vara ärlig så tycker jag om att vakna tidigt, men bara om jag även somnat tidigt. Både söndag och måndag morgon var jag däremot riktigt sömnig och vaknade inte till liv förrän lite efter klockan tio, sedan tog det en halvtimme innan jag kom upp ur sängen. Trots att jag hade somnat omkring midnatt. Jag kände mig helt orkeslös. Fast nu när jag tänker efter så har jag slocknat klockan 22.00-22.30 de andra kvällarna och ändå sovit till åtta, och den med tillräckliga matematiska kunskaper kan ju räkna ut att jag alltså sovit minst nio timmar per natt. Så jag har nog verkligen varit i behov av vila. Ett tecken på att sviterna efter utmattningsdepressionen fortfarande gör sig påminda. Ibland är det som att verksamheten bara stänger av och då kan jag varken prata eller lyssna. Om någon säger någonting så vet jag ibland inte vad jag ska svara. Det låter konstigt men de som varit i samma sits kan säkert relatera.

Anledningen till att jag kände mig så utmattad i söndags morse berodde nog också på att jag haft lite för många sociala aktiviteter flera dagar i rad. Egentligen är det vad som ger mig energi, att umgås med folk, men just nu behöver jag mer egentid än vanligt. Tid för att ladda om och tanka energi från mig själv. Det är märkligt att känna det behovet faktiskt för jag har aldrig varit sådan tidigare men jag bejakar det för att jag märker att jag mår bättre av pauser från umgänge. Jag behöver ett par dagar i veckan då jag inte träffar någon alls.

Nu är jag på jobbet och har planeringstid. Jag skrev det här inlägget igår och skulle publicera det på väg till jobbet men så glömde jag mobilen hemma. Ärligt talat är det lite skönt också att slippa den. Jag gör ju ändå ingenting vettigt på den under dagarna och är ganska trött på alla aviseringar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.