Skillnaden mellan sociala medier och det verkliga livet
God morgon lördag. Jag är ganska trött idag och har inte vågat titta mig i spegeln ännu men jag misstänker svullna ögon och ett blekt ansikte. Det liksom brast igår och allt det som legat och pyrt de senaste dagarna kom ut. Jag var iväg och tog ett glas och åt middag med en kompis och efter det så cyklade jag hem till syrran och Henry där jag var några timmar. På vägen hem på cykeln så kände jag det som att jag inte klarade av att hålla det inne längre och trycket blev för mycket. Jag satt där på cykeln och störbölade och sedan kunde jag inte sluta på en timme. Det var nog det jag behövde, att gråta ut och släppa alla spänningar.
Min syster och jag pratade förresten om det här med bilden man kan få av människan bakom en blogg. Bruncher med vänner, nya röda väskor, resor till höger och vänster, vinkvällar och mysiga frukostbilder under rosa lakan. Det är en del av mitt liv såklart, men det är inte alltid hela bilden. Man ser inte hur en människa mår, vad den känner eller kanske ropen på hjälp. Min syster som känner mig tänker när hon läser att det inte riktigt är jag, i alla fall inte hela mig. Hon vet vad som finns där bakom.
Problemet är att det finns de som inte kan skilja på sociala medier och det verkliga livet. Jag vet att vänner, familj och bekanta läser min blogg, personer som jag inte träffar så ofta. Som tror att detta är alla aspekter av mitt liv. Som kanske tänker ”Oj, Christine gör så mycket hela tiden. Det finns ingen mening för mig att höra av mig!”, eller ”Herregud vad hon spenderar pengar”. I en blogg väljer man vad man vill skriva om. Det finns ingen som håller en pistol mot mitt huvud och säger ”skriv det här!”. Ni läser en cencurerad version av Christine. Det finns så mycket som inte syns i bild eller som inte går att läsa av i en text. Jag vill tro att det ofta går att läsa mellan raderna i det jag skriver, och att jag ändå är ganska transparent med att mitt liv inte är perfekt, men det är lätt att skapa sig en bild av någonting omedvetet. En bild av att saker och ting är på ett visst sätt. En röd, dyr väska måste betyda att jag alltid köper nya saker. En brunchbuffé måste betyda att jag går och äter brunch varje söndag. Bilder från fester med en massa människor måste betyda att jag har massor med nära vänner. Och så vidare.
Fast livet är inte alltid som man tror. Just nu köper jag ingenting alls till mig själv och på 1,5 månad har jag endast spenderat pengar på mat (och fika) samt köpt ett 10-pack hårsnoddar från H&M. Jag älskar brunchbuffé men äter de flesta måltider hemma. Mina allra närmsta vänner – de jag skulle ge min ena njure till – kan jag räkna på en hand. Det viktigaste tror jag är att ha i åtanke att det finns en människa bakom den där texten. Allt är inte stilrena och välstädade hem, utan även kaos och bråk. Precis som för dig. Livet är inte rosenskimrande sju dagar i veckan. En röd väska kan vara en tröst i en oviss vardag, och en brunchbuffé kan vara veckans enda höjdpunkt. En bild på en person som skrattar kan dölja självdestruktiva tankar och ångest.
Jag hoppas att ni ändå tycker att ni får en rättvis bild av mig och att min blogg inte ger ett konstlat intryck. Glöm inte att bara för att en person verkar leva ett flärdfullt singelliv (jag pratar inte mig här för vi vet ju att jag lever väldigt långt ifrån flärd), ger intrycket av att leva i det mest kompletta förhållandet eller bor i en fantastisk sekelskiftesvåning så betyder det inte att de är lyckliga 100% av tiden. Sociala medier är till för att visa en 2D-version av en människas liv. 3D-versionen är full med stökiga hem, trotsiga ungar, trasiga familjerelationer, mobbning på arbetsplatsen och tröstshopping.
Ha nu en riktigt skön lördag. Själv ska jag samla kraft för att stiga upp ur sängen och ta tag i diskberget.
//With blogs, Instagram and Facebook it’s easy to get a false impression of someone’s everyday life. People forget that social media is just a 2D version of people’s lives. There are more than perfect breakfast pictures, loving relationships and clean houses. In the 3D version you’ll find depressions, fighting, unhappy children, messy apartments, mean bosses and loneliness. No one has a perfect life, partner, kid, job or house and I think it’s important to have that in mind when reading blogs. I choose what to write and often show the censored part of my life. Not that it’s less true. It’s just not all of the truth.
0 kommentarer
teruko
Det är gripande att läsa din text. Så fint skrivet och ”modigt” dessutom. Tror nog de flesta av oss följare kan läsa mellan raderna, det känns att du liksom balanserar på en skör tråd, att du inte är tillfreds med livet oavsett väskor och bruncher. Men det är svårt att kommentera sådant. Vem är jag att gissa och dra slutsatser? Känner varmt för dig hur som helst och tycker det är väldigt starkt av dig att skriva ett sånt här inlägg. Hoppas allt blir bättre i vilka avseenden det än är som känns tunga. Stor kram!
Emelie
Jag förstår den största del av vad du skriver, för jag har tänkt i samma banor många gånger. Det är lite som du skrev om kring hur bloggar numera avpersonifieras också, och att det blir en idealmall. Även hos de bloggar som är mer personliga så finns det ju alltid ett urval – ingen kan skriva, eller vill skriva, om alla de detaljer som utgör livet, eller vardagen. Men som du skriver – jag tycker du är väldigt öppen, och du är väldigt tydlig med att det finns information du inte delger, och information du inte är bekväm att skriva om. Det gör att man förstår att det finns mer där bakom, samtidigt som man får respekt att inte fråga om den. Det tycker jag är en av dina styrkor. Ps. Vad fint att du fick gråta ut. Det måste varit otroligt frigörande. Jag gjorde detsamma i förrgår, i en pöl i min hall.
christinestories
Nej precis så är det ju. Jag vill gärna vara personlig men drar mig från att skriva för mycket, vilket väl är naturligt. Det är ju faktiskt tillgängligt på internet och många känslor och tankar är inte bestående – till skillnad från en sida som cirkulerar i google 😊 Vad fint skrivet för övrigt, Emelie <3 Skönt att du också fick gråta ut och hoppas att du haft en bra helg i övrigt. Kram på dig!
christinestories
Jag kan förstå att det är svårt att veta vad man ska svara på det. Ibland handlar det såklart mest om att bara skriva av sig. Jag blir så rörd av din omtänksamhet och värme. Det är väldigt fint tycker jag. Hoppas att du haft en skön helg. Kram på dig!
Dryden - Traveler's Edition
Jag kan verkligen uppskatta de här inläggen. Främst för att de inte växer på träd i sociala medier (hejsan ärlighet!) och eftersom det blir som en kontrast till tillrättalagda hem och väluppfostrade ungar. Missförstå mig rätt nu också, jag menar inte att det bästa med det här inlägget är kontrasterna till andras vattenkammade barn så klart utan att det är befriande när någon faktiskt vågar ta steget. Pianolistan i Spotify jag för tillfället lyssnar på bidrog också ganska bra till känslan i inlägget. Hälsningar, Han med lite halvmärkliga familjeförhållanden och med nära vänner som kan räknas på ena handen.
christinestories
Jag förstår precis vad du menar 😊 Kontraster behövs! Och tack så mycket. Kul att det uppskattas!
Helena
Jag kan verkligen hålla med dig om vad du skriver om sociala medier och verkligheten. På sociala medier så ser man ju oftast det ”bra” medan de flesta glömmer bort att livet kanske inte alls ser ut så som det gör på sociala medier. Alla har vi nog upp-och-ned-dagar där livet inte alls är sådär glammigt som det kan verka, trots att man visar upp härliga bilder och fina saker.
christinestories
Ja precis så är det. Det gäller att påminna sig själv om att ingens liv är perfekt, särskilt dagar då man själv inte är så nöjd med tillvaron och lätt kan bli lite avundsjuk på allt ”underbart” som alla andra har för sig 😊
Anna
Åh, vad du lyckades med att beskriva någonting så att det grep tag alldeles ordentligt! ”…en brunchbuffé kan vara veckans enda höjdpunkt.” Precis så ju. Jag blev faktiskt väldigt tagen av den här texten, inte för att jag inte känner till fenomenet utan för att du lyckades beskriva det så fantastiskt bra. Kram
christinestories
Tack Anna! Vad glad jag blev av att läsa det du skrev <3 Kram!
Elin Renck
Så bra skrivet! Så sjukt, jag började också skriva ett blogginlägg för några veckor sen som handlade om hur man framställer sig på bloggen och vad som är ”på riktigt” och inte. Blev aldrig färdig med inlägget men kul att läsa ditt…????
christinestories
Tack, kul att höra! Ja men då tycker jag att du ska skriva klart det där inlägget. Alltid intressant att läsa andras syn(vinkel) på det ämnet 😊
Elin Renck
Ja får göra det ???? (Frågetecknen var inte meningen????)
christinestories
Haha, ja de där frågetecknen som byter ut smileys är ett riktigt irritationsmoment. Det är tydligen pga olika browsers/mobiler.
Sandra
Riktigt bra och viktig text! Det går ju inte att lära känna folk ”på riktigt” genom en blogg, iaf inte till 100 %. Ibland kan det ju behövas att få gråta ut ordentligt. <3
christinestories
Så sant! <3