C'est la vie

11 januari 2017 & 2021

Nog för att jag hade en misstanke om att ha sovit ut när jag vaknade i morse, men fick lite av en chock när jag tittade på mobilen och fick se vad klockan var. Jag hade gissat på sådär tio-elva, men i själva verket var klockan 13.02. Om jag inte misstar mig så somnade jag ungefär halv ett igår vilket betyder att jag sov i över 12 timmar. Det finns ingen tvekan om att min kropp behövde återhämtning, vilket kan förklara den senaste veckans känsla av att immunförsvaret kämpat emot en infektion. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att antalet soltimmar hittills under januari månad kan räknas på en hand. Mitt immunförsvar och min mentala hälsa behöver solsken för att fungera normalt. Tänk att jag för fyra år sedan idag, alltså den 11 januari 2017, gick i kjol och linne klockan åtta på kvällen. Bildbevis ovan från Kapstaden. Utanför bild: en annalkande depression. Sommar i januari var inte alls fel men det kom med ett pris.

Okej, sidospår. Sorry! För att skynda på tillfrisknandet har jag idag inte gjort annat än legat på soffan i pyjamas. Jag har druckit så mycket vatten att jag kissat säkert åtta gånger sedan jag vaknade. Efter två försök att engagera mig i en filmhandling gav jag upp och ägnade mig åt menlöst skrollande på diverse sociala medier. Däremot har jag tagit mig tid till att svara på några meddelanden som legat olästa sedan nyår och när detta inlägg publicerats ska jag tillbringa en stund till att svara på era kommentarer. De går inte förbi osedda utan bristen på gensvar beror helt och hållet på lathet.

I eftermiddags kom en (väldigt snygg) matleverantör och knackade på dörren. Eftersom att jag har världens snällaste pojkvän kom han förbi med proviant efter alla sina måndagsmöten, och som en extra fin bonus stack en bukett tulpaner upp ur ryggsäcken. Han fick några pussar och så stack jag in näsan i nacken och drog in lite av hans goda doft, innan han försvann ut genom dörren. Även om jag älskar att vara med honom så har vi umgåtts nonstop sedan nyårsafton så det är skönt med lite egentid, känner vi nog båda. Förstå då min kärlek för honom när han kommer förbi bara för att lämna mat åt mig? Jodå, han är fin han.

❤️

Nu ska jag se på Grey’s Anatomy ett tag, sedan fortsätta läsa på min bok. Läsandet har varit lite stiltje under hösten och vintern så den rutinen vill jag återgå till.

1

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.