C'est la vie

Finally weekend

Den här veckan tog nog ganska mycket energi från mig. Igår eftermiddag när jag slutade jobbet och gick hem kände jag mig så himla lättad. Det har varit en ganska kaotisk vecka och igår eftermiddag har jag både ont i huvudet och ont i magen av den stressiga arbetsmiljön jag vistats i. Jag skrev ett ganska långt inlägg igår angående veckan som gått men beslutade mig för att inte publicera det. I stället sparade jag det i mitt ”dagbok”-dokument. Jag önskar faktiskt att jag hade skrivit dagbok varje dag denna veckan för jag hade velat skicka det till skolinspektionen. Innan jag gick hem igår så pratade jag med biträdande rektorn och sa att jag anser att situationen i klassen jag vikarierade i är totalt oacceptabel. De stackars barnen kommer aldrig klara sig i det verkliga livet om inte någon förändring sker. En nioåring som bott i Sverige i tre år och knappt kan läsa – det är helt otroligt! Det är slagsmål varje dag någonstans på skolgården, ungarna kommer för sent till lektionerna, alla pratar rakt ut, de är uppkäftiga och inte en enda dag har en specialpedagog varit närvarande i klassen trots att minst fem barn knappt kan läsa eller skriva (de går i trean).

Hursomhelst, not my problem. Jag har gjort det jag kunnat och framfört min ärliga åsikt, vilket verkar ha uppskattats från flera håll, så jag är ändå stolt över min prestation denna veckan. Många av barnen skärpte till sig och utvecklades under veckans gång. Det är ändå en viss tröst.

Idag sov jag till halv tolv, sen låg jag kvar i sängen i 45 minuter innan jag orkade ta mig upp. Planen var att åka och träna samt tvätta, men jag orkade varken det ena eller det andra. Efter frukost har jag mest legat på sängen i morgonrock, men förutom några avsnitt av en ny favoritserie, så har jag i alla fall lyckats bocka av en massa admin som jag skjutit på ett tag. Ringa och maila myndigheter, boka läkartid och betala räkningar. Det är så skönt att få sådant ur vägen.

Nu ska jag klä på mig och gå ut i snövädret, sedan åka bort mot Möllan för tacokväll hemma hos Louise. Jag föreslog en AW först men när hon kontrade med mysig middag hemma tillsammans med hennes granne så lät det faktiskt mer lockande.

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.