-
Något att se fram emot
Idag känns som en typisk måndag. Ett gråvitt molntäcke ligger över staden och kyliga vindbyar blåser från olika håll. Av någon konstig anledning är det alltid motvind i Malmö, oavsett vilket håll man tar sig. Motvilligt kravlade jag mig ur det varma duntäcket i morse för att mirakulöst hinna tvätta fyra omgångar smutstvätt, dammsuga och tvätta håret innan jag lämnade hemmet strax innan klockan 13. I den där förbannade motvinden cyklade jag Nobelvägen söderut och…
-
Vardagens alla nivåer
Min vecka började med jobb och sedan AW, varav den senare mynnade ut i en lite väl sen middag och några glas vin (plus en Espresso Martini). Igår kände jag av det. Bakis-skör, ambivalent och improduktiv var mitt state of mind och det blev inte bättre av att jag vaknade sent, men jag använde min främsta superpower och gjorde det bästa av en ledig dag. Efter dusch och frukost kände jag mig lite mer människa,…
-
Lura hjärnan med rosa läppstift
Jag satte väckarklockan på 08.00 i morse men kom upp ur sängen först 1,5 timme senare, men ibland är det väl så. Vaknade med en molande huvudvärk men min förhoppning är att den släpper lagom till mitt planerade träningspass. Jag ska snart ta bussen bort till Kockums och lyfta lagom tunga vikter. För tillfället har jag inget medlemskap på något gym men fick en vecka gratis provträning av Louise så jag passar på att utnyttja…
-
”Det här var sista gången”
I eftermiddags tog jag bussen till Emporia eftersom att jag behövde lämna tillbaka ett par grejer, och när jag upptäckte att Nespresso-butiken öppnat igen slank jag in där och köpte kaffe. Dessutom fick jag en ask choklad av anledning till just nyöppnandet. Merci bien! I dessa tider behövs unnande och vardagslyx. Det är mycket jag borde göra just nu. Måsten som jag är expert på att skjuta framför mig (och i stället shoppa…). Prokrastinering är…
-
Den senaste veckan
Jag är så tacksam för att vi i Sverige får njuta av våren och inte måste sitta inomhus. Jag tror nästan att 80 % av svenska befolkningen hade hamnat i en kollektiv depression om det vore som i andra länder där strikt isolering tillämpats. Jag känner verkligen med dem som inte får njuta av våren. Särskilt de med små lägenheter utan balkong eller trädgård. Idag vaknade jag tidigt och eftersom att min arbetsdag börjar lite…
-
Brunch, home office & Love is Blind
På tal om vardagslyx och livsnjut så har min torsdag gått just på de två linjerna. Det började med en lång promenad i Pildammsparken med Louise och när vi duschat hemma hos henne fixade vi enormt mycket mat. Även Erik och Marcel kom över så efter en två timmar lång brunch har vi tillbringat eftermiddagen med att jobba, bocka av adminsysslor och plugga. Det har nog varit den mysigaste torsdagen på väldigt länge. Jag har…
-
Den mentala och fysiska styrkan
Igår kväll när jag stod i duschen så kändes helt plötsligt allting så hopplöst och meningslöst. Jag började ifrågasätta allting och då kom tårarna. Sedan kunde jag inte sluta på en timme. Jag vet inte sist jag grät så mycket, säkert ett år sedan. Jag var så ledsen och uppgiven. Där och då kändes det som att jag hade tagit fem steg bakåt i den process jag gått genom de senaste tre åren. Efter att…
-
Konsten att lita på sin magkänsla efter en depression
Sedan jag gick in i väggen och hamnade i en svår depression så har jag blivit betydligt bättre på att lyssna på min egen magkänsla. Det var jag såklart inte direkt och det tog nästan två år att komma dit jag är nu men det finns en styrka nu som nog aldrig förr funnits där. En tillit som jag nästan hela mitt liv avfärdat. Ibland ignorerar jag den, när jag har mina svaga stunder av…
-
Aktiviteter man kan göra för att överleva vintern
Hej på er gullepluttar! Dagarna rusar fram. Veckorna också för den delen. Idag insåg jag att vi är inne i slutet på vecka 50. Det är alltså bara drygt två veckor kvar av året. Hur hände det? Just nu är jag inne i en konstig period. Det är mycket som hänger i luften och liksom är lite oklart. Jag har försökt acceptera det faktum att jag bor i ett land med iskalla vindar och ett…
-
Blinis
Jag har varit i ett riktigt zombie-tillstånd idag. Allt jag gjort har känts motigt, långsamt och vemodigt. Ni vet när man är så trött att minsta ansträngning är som att springa fem kilometer på en kurrande mage? Så har det känts. Jag cyklade i alla fall bort till biblioteket där Louise syster Cissi satt och jobbade på samma sak jag jobbar på nu – skriva CV:n. Vi hann även snacka och peppa varandra över en…