Jag sitter på Konditori Hollandia just nu. Det är Malmös äldsta kafé som daterar ända tillbaka till 1903. Här hänger kristallkronor i taket, sofforna är klädda i röd sammet och medelåldern på klientelet är troligtvis 55 år. Tänk så coolt att det för mer än hundra år sedan satt fint folk här och drack sitt kaffe i långa klänningar, och finkavajen. En kvartett väldigt stilfulla seniora damer sitter vid bordet bredvid mig och pratar om starr, barnbarn och hudvårdsprodukter. Jag tänker ofta på hur språket förändrats genom åren. Jag skulle tro att de är omkring 70 år, kanske lite äldre, och precis som min mamma (hon är född i Stockholm…

Uppgivet suckar jag över att bloggarna jag läser aldrig uppdateras, eller att det är så få som faktiskt kan skriva en vettig text nuförtiden. Det mesta är antingen tillrättalagt (läs: politiskt korrekt och/eller propagerande), ytligt, tråkigt eller rent ut sagt skrivet med dålig svenska.Sedan finns det de som levererar texter så att jag vill läsa lite åt gången bara för att få spara lite av det och inte konsumera allt på en gång. Som till exempel Elin Renck, som har ett skrivspråk utanför denna värld och som borde publicera minst två inlägg i veckan (enligt min subjektiva åsikt, but no pressure Elin) så att mitt läsbehov blir tillfredställt. Eftersom att…

Jag hade tänkt slänga in ett inlägg igår men så blev det sent och jag orkade inte. Det var dessutom ingen bra dag så kanske lika bra då att bespara er min melankoliska pessimism. Min torsdag har varit desto bättre. Vissa morgnar är typiska vardagliga sådana. Ni vet man (läs: jag) snoozar tio gånger tills det är ungefär 15 minuter innan jag måste cykla hemifrån, SENAST, och på den tiden ska man (läs: jag) hinna koka ett ägg (och äta det), skölja ansiktet med kallt vatten för att ens vakna rent mentalt, byta kläder fem gånger för att ingenting känns ”rätt”, sminka sig utan att råka kleta mascara i ögat…

Förra tisdagen när jag lämnade jobbet var jag redo att cykla raka vägen hem till sängen. Helgen som gick var jobbig och jag hade nästan ingen energi kvar efter en vecka med för många ångestpuckar som skjutit på mig från olika håll. Till slut havererade jag med en panikattack som resultat. Det var då jag insåg att jag har två val: sjunka eller simma. Jag valde det senare. Eller jag väljer det senare för det är ett ständigt och aktivt val att välja sin egen lycka. Att bestämma sig för vilken tillvaro man vill leva i. Välja att kämpa. När jag susade fram på St Knuts Väg efter en kort…

”Det var ett tag sedan du uppdaterade bloggen nu”, påpekade M i början av veckan. Jo jag vet. Det har ekat tomt härinne igen. Inspirationen tryter för tillfället och jag känner ett underskott av kreativitet. De senaste dagarna har jag varit så himla trött. Sådär orkeslös och utmattad trots att jag knappt rört en fena, samtidigt som krypningar i benen tvingat mig att stiga upp och springa på stället. Illamående och obehagskänslor i magen, knappt någon aptit, humörsvängningar XXL och allmän likgiltighet fick mig att fundera över vad som faktiskt står på. Kanske är det pga rådande världssituation? De opålitliga väderväxlingarna (ena dagen sol och ljumma vårkänslor, nästa dag iskalla…