Vardagslyx

That explains it

“Det var ett tag sedan du uppdaterade bloggen nu”, påpekade M i början av veckan. Jo jag vet. Det har ekat tomt härinne igen. Inspirationen tryter för tillfället och jag känner ett underskott av kreativitet. De senaste dagarna har jag varit så himla trött. Sådär orkeslös och utmattad trots att jag knappt rört en fena, samtidigt som krypningar i benen tvingat mig att stiga upp och springa på stället. Illamående och obehagskänslor i magen, knappt någon aptit, humörsvängningar XXL och allmän likgiltighet fick mig att fundera över vad som faktiskt står på. Kanske är det pga rådande världssituation? De opålitliga väderväxlingarna (ena dagen sol och ljumma vårkänslor, nästa dag iskalla vindar och snöblandat regn – aprilväder i mars…)? Magnesiumbrist (*googlar vad som innehåller magnesium*)? Bulle i ugnen som inte är bakad med mjöl och jäst? Andra dåliga ursäkter som hindrar mig från att träna regelbundet och äta regelbunden och näringsrik kost i stället för att i ren desperation knapra på snabba kolhydrater?

Tills jag idag upptäckte att jag råkat ta fel dos av mina Sertralin hela veckan, rättare sagt har jag gått ner till hälften från ena dagen till den andra, vilket såklart har lett till utsättningssymptom. Jag skulle hämta ut nytt recept och tog så länge de kartor jag hade kvar från andra tillverkare och tittade inte så noga på kartan. Mitt mål för våren och sommaren är att trappa ner och eventuellt sluta med antidepressiva helt och hållet, men då med nedtrappning för annars blir det kaos i systemet. Så i morgon ska jag hämta ut ny medicin och förhoppningsvis snart återgå till en någorlunda harmonisk och balanserad människa.

Det är för övrigt så många bra saker som händer i morgon. Fredag, löning, det ska bli 12 grader och sol, jag slutar tidigt… Dessutom ska jag dra med mig karln ut på finmiddag. Det tycker jag att han förtjänar lite extra mycket just nu. Idag kom jag hem till en överraskning. På köksön låg ett fint inslaget paket och ett kort där det stod “Till Muffie!” (Muffie är hans smeknamn på mig, hehe) och “Grattis på Trandagen”. Trandagen är en Kalmar-tradition som firar att tranorna återvänder från sydligare breddgrader, du kan läsa om det HÄR.

M åt upp sin innan min var färdiggräddad. So much for solidarity.

I paketet låg ett våffeljärn, dagen till ära. Ja han är fin han! Efter en riktigt god köttfärssås till middag gräddade vi våfflor till efterrätt. Jag tror att det är första gången jag faktiskt ätit våfflor på Våffeldagen.

Livet är trots allt ganska bra just nu. Jag är rik på kärlek, hög på socker och har alla livsnödvändiga behov tillgodosedda. Jag försöker tänka på det de dagar då jag cyklar i motvind. Vilket är ganska ofta när man bor i Malmö.

15

2 kommentarer

  • Anna

    Utsättningssymptom från sertralin är förvånande jobbiga faktiskt. Jag trappade ner för ett tag sen och jag fick stålsätta mig i några veckor och påminna mig själv om att krypningarna, det kliande känslan under skinnet och den allmänna rastlösheten berodde på det. Det tog några veckor, och sen försvann det. Antar att det är olika för alla men som jag förstått det så är symptomen som du beskriver (och jag) ganska vanliga. Man klarar det dock om man har en schysst och stabil tillvaro i övrigt. Och att man då också får vara extra snäll mot sig själv 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *