Tur i oturen

Nu sitter jag äntligen på flygplanet som snart lyfter mot Aéroport Charles de Gaulle. Det var lite av en stressig start på resan eftersom att jag helt och hållet hade missat att de just nu kör färre tåg över bron vissa tider på dygnet. När jag kom till stationen fick jag se att det skulle dröja nästan en timme till nästa tåg till Köpenhamn. Lyckligtvis var jag ute i god tid och det var väldigt lite försening trots mycket folk på tåget.

När jag sen kom fram och checkat in bagaget kom nästa käpp i hjulet; lång kö till säkerhetskontrollen. Varför ska så många flyga en tisdag morgon? Nästan framme vid kontrollen hade jag bara 20 minuter till godo innan gaten skulle stängas och den var såklart allra längst bort (för att det är för dyrt att flyga med bolagen som har sina gater nära terminalen. Jag tackade min kära mor för att jag ärvt hennes förmåga till att vara omständlig, och frågade de fem personerna framför mig om jag kunde få gå före, vilket jag fick. Powerwalkade sedan de femtioelva kilometerna till F-gaten som ligger världens ände. Hann köpa en flaska vatten och gå på toaletten innan jag boardade vilket jag ser som en stor win.

Pfew!

Bjuder på några bilder från i fredags när jag mötte upp med Clara för en AW på en bänk på Friisgatan. ”Jag har vin hemma och vill sitta i solen någonstans där man kan titta på folk”, sa hon och jag tyckte det lät himla trevligt. Älskar att hon hade med sin en slatt av bag-in-box-vin som vi drack på allmän plats utanför en massa uteserveringar. Why not, liksom? Jag bidrog med oliver och chips och så satt vi där och huttrade i den något svala tidiga fredagskvällen.

En stund senare anslöt även Mattias och Claras sambo Terry. Då rörde vi oss vidare för middag på Friis 14 och följt av ett par öl och intressanta diskussioner på Pivo. Väldigt trevlig och spontan kväll som jag gärna gör om flera gånger i sommar.

Nu måste jag sätta mobilen på flightmode så vi hörs från Paris.

À plus!