I fredags fyllde jag år. Nu är jag 38! För tio år sedan kändes det så gammalt och vuxet att närma sig 40 år. Som att det skulle vara milstolpen för vuxenlivet på riktigt. Då skulle jag troligtvis vara fulländad och fullfjädrad. Mogen nog att alltid vakna kl 8 på morgonen, inte gråta över orättvisor, alltid laga nyttiga middagar eller bli osäker i en pressad jobbsituation. Idag vet jag bättre. Vem tusan vill ens vara…

Jag lyckades bli sjuk lagom till helgen. Redan i starten av förra veckan kände jag av det, magkatarren högg till och sedan var det kört för mitt svaga immunförsvar. Efter jobbet i fredags var jag ute på stan och försökte hitta en födelsedagspresent till M och då började jag känna mig ganska risig. Sedan gick det snabbt utför och sedan i lördags har jag i princip varit sängliggande. I lördags fyllde M år och jag…

Om drygt en vecka börjar jag på mitt nya jobb. Det ska bli så skönt med det här nya kapitlet i mitt liv. Jag behöver verkligen göra någonting annat än att gå omkring hemma och bekymra mig för att plantorna blir attackerade av Trips, leta fel hos mig själv eller min relation och grubbla över i-landsproblem. Min hjärna behöver det. Min mentala hälsa behöver det. Nu är det såklart inte allt jag gjort men ni…

Det är bokstavligen bara krig och elände bland nyheterna nu. Jag kikar in på svt.se en gång om dagen ungefär och tittar på någon kort intervju som känns relevant, och diskuterar med M om vad han läst om. Mer orkar jag inte. Jag blir alldeles för påverkad och uppslukas lätt av den här typen av händelser, sedan målar jag upp en dystopisk världsbild som går i linje med någon av de tiotal katastroffilmerna jag sett…

Jag har känt mig vemodig och orkeslös till och från sedan början av veckan. Måndagen var okej och jag kände mig ovanligt positiv i tisdags, sedan gick det utför. En konstig förnimmelse av olust grep tag om mig på onsdagen och vägrade släppa taget. Det blev inte bättre av att vi sedan gick ut på kvällen och jag drack typ tre glas mer vin än min ångestkropp kunde hantera (kan även ha varit mina antidepp…

En suddig och ofokuserad bild på en hormonkänslig kvinna och hennes tålmodiga partner bjuder jag på. I söndags firade vi ett år ihop med middag på Kin Long, en restaurang som gått från svennigt kinahak till fine dining efter en totalrenovering med ny snygg inredning (för övrigt designad och skapad av grymt talangfulla Martin och Johan på inredningsarkitektbyrån Ranelid de la Cour Studio!). Vi tog en avsmakningsmeny som var riktigt god. Vi har inget datum…

Nu sitter vi på tåget hem. Originalplanen var från början att stanna tills i morgon men båda längtade tillbaka till Malmö och på grund av olika anledningar bestämde vi oss för att ta ett tidigt tåg. Det har varit en fin vecka i Kalmar men det ska bli skönt att komma hem till storstaden. Jag har kommit till flera insikter den här veckan och en av dem är att jag är väldigt nöjd med att…