Tankar & Funderingar
-
Nu behövs medmänsklighet och framtidstro
Hej hörni. Vilken röra det är just nu i världen. Från att ha varit ett okänt influensavirus i Kina så har nu flera av Europas ledare stängt landsgränser och satt sitt folk till karantän. Min vän Naomi som just nu befinner sig i Genova i norra Italien sitter hemma, isolerad med sin en månad gamla bebis. Alla pratar om Corona. De som genomlevt andra, och kanske till och med, första världskriget (och då även Spanska sjukan) lär undra varför folk tömmer hyllorna i mataffären på blommigt toalettpapper eller hallumi och köper upp ett lager desinfektionsmedel att sälja på svarta marknaden. För det är inte uppföljaren till Contagion eller 90-talsrullen Outbreak…
-
Oh, why don’t you recognize I’m so rare?
Hej hörni! Måndag idag. Jag vaknade tidigt i morse men somnade om och sov tre timmar till. Typiskt måndags-existentiell-kris-läge här idag när jag råkade komma in på tankar om ”Vad f*n gör jag egentligen med mitt liv??” och ”ta mig från detta grå och kalla klimat!”. Glöm alltså mitt positiva inlägg från förra veckan för det råder lika tvära kast som vinden byter riktning i Malmö. Det kan ha att göra med vädret också. Hur gör man för att inte påverkas så mycket av växlingarna? Jag kanske även borde ge mig själv lite tid för att processa helgens händelse. Efter en fem månader lång berg- och dalbana med en relation…
-
Det börjar bli ljusare nu
Det har varit lite upp och ner senaste tiden, som säkert den måttligt uppmärksamma läsaren kunnat avläsa från mina smått pessimistiska inlägg. Vintern har känts ovanligt lång det här året. Samtidigt som det aldrig riktigt blivit någon vinter utan bara en enda oändlig, grå höstdag. Den har aldrig tyckts ta slut. Lägg på tre månaders blödningar på grund av minipiller (till slut ville jag i princip operera bort mina äggstockar), kärleksstrul, regelbundna magkatarr-episoder, en sjuk mamma, högre utgifter än inkomster, saker i hemmet som gått sönder utan medel för att reparera dem, inre stress som lösts med att stoppa huvudet i sanden, symtom från utmattningsdepressionen för två år sedan och…
-
Jag tror på dig
Jag ville skriva ett positivt inlägg, fullt av optimistiska lovord till livet. För det kan ju vara ganska härligt för det mesta. Tyvärr hade denna veckan inte vunnit några priser i kategorin ”Årets bästa vecka” av ett flertal anledningar som jag inte tänker gå in på. Även om jag har en blogg med personliga drag så försöker jag att inte tumma på min integritet. Ni kommer med andra ord aldrig få se en YouTube-video från en framtida förlossning. Mest av allt för att jag inte vill klämma ut några ungar alls, men i det stora hela så är jag inte den som förespråkar att blotta 98 % av mitt privatliv…
-
Det som är viktigt
Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu. Jag försöker lyssna på magkänslan men den överskuggas tyvärr av en inre stress som gör att jag helst bara vill fly undan verkligheten. I morse hade jag en sådan stark lust att stanna kvar under täcket. När jag vaknade tio i nio och låg jag kvar i fyrtio minuter bara för att samla kraft att ta mig upp. Tro nu inte att jag är deprimerad för det är jag inte. Jag mår ganska bra ändå och även om ångesten ibland greppar tag om mig så har jag lärt mig att acceptera den. Livet går upp och ner men det betyder…
-
Den mentala och fysiska styrkan
Igår kväll när jag stod i duschen så kändes helt plötsligt allting så hopplöst och meningslöst. Jag började ifrågasätta allting och då kom tårarna. Sedan kunde jag inte sluta på en timme. Jag vet inte sist jag grät så mycket, säkert ett år sedan. Jag var så ledsen och uppgiven. Där och då kändes det som att jag hade tagit fem steg bakåt i den process jag gått genom de senaste tre åren. Efter att ha skrivit ner mina tankar i mitt dagboksdokument och tittat lite på Vänner somnade jag någon gång efter midnatt med hjälp av en halv sömntablett (helt ofarliga piller som inte är beroendeframkallande och som jag…
-
Tro, tårar och solsken
Just nu känns det som att myrornas krig pågår i den delen av hjärna där tankeverksamheten sitter. Ett surr av grubblerier och funderingar snurrar runt i en enda röra. I eftermiddags hade jag ett långt samtal med någon som står mig nära eftersom att vår relation ganska länge känts oviss och krystad. Saker sades som fick mig att utvärdera mig själv och sätta på kritiker-glasögonen. Det behövs ibland, att bygga på självinsikten. Samtidigt gav det efteråt en känsla av tomhet. Hur blev allt så fel och dumt? Framförallt känner jag en ensamhet och självkritik som jag inte kan skaka av mig. När jag var i färd med att diska bort…
-
The End
Ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig, eller hoppats på. Jag är åter igen singel efter en tre månader lång kärleksrelation. Det började bra men vi var i olika faser i livet där den ena behövde space och den andra tillhörighet, vilket gjorde det svårt att skapa en bra balans. Onödiga bråk och tjafs varvades med frustration över att inte räcka till, från bådas sida. Vi gick om varandra för att vi inte var tillräckligt synkade. Ogenomtänkta ord som sårade och plötsliga vändningar som gjorde att tilliten började svaja i vinden. Jag öppnade upp mitt hjärta men fick inte samma respons. Upp och ner, fram…
-
Acceptance
Jag har känt mig så märklig hela eftermiddagen. Orolig och rastlös, samtidigt som jag varit lite smått handlingsförlamad. Antagligen för att jag varit hemma hela dagen utan någon press på mig. Fast å andra sidan har jag tvättat och fixat med admin-grejer så lite produktiv har jag faktiskt varit. Höll dessutom på att städa och röja i lägenheten fram till klockan tio igår så det får nog vara okej att jag inte orkade ta tag i resten av städningen idag. Jag glömmer ibland bort att mitt energiförråd är begränsat nu i jämförelse med för några år sedan. Jag kan bli så besviken om jag inte orkar för då känns det…
-
Fyra somrar, två vintrar och en himla massa bergsbestigning
Mycket kan hända på tre år. En flytt utomlands, en depression, en flytt tillbaka hem till Sverige, ett helt nytt slags jobb, två rundor terapi, två bröllop och en begravning, tillräckligt många flygresor för att få Greta Thunberg att gråta floder, tre lediga somrar och en missad vinter, styrkan att ta sig upp för det där höga berget fullt av självtvivel och självförakt, en miljon insikter, självbevarelsedriften att säga nej till sådant som inte gynnat hälsan, modet att lämna relationer bakom sig som tar mer än de ger och öppna upp sig för nya vänskaper. Förmågan att älska sig själv. Ja. Mycket har hänt sedan den 20 november 2016 när…
