C'est la vie

Next time I will probably lose myself

 

Om jag inte råkar hoppa på fel buss, åka metron på motsatt håll eller hälla ut müsli i hela hallen så tappar jag mina ägodelar till höger och vänster. Senast i raden är mina glasögon som jag skaffade förra året precis innan jag lämnade Paris. De tappade jag bort i morse någonstans mellan Malmö och Köpenhamn. Jag gnällde lite över det till två av mina kollegor idag, Mark och Michael (typ de som är mina ständiga mentorer och hjälper mig att fokusera i alla situationer som involverar min tanklöshet, killar och allmänna svåra livskriser). Deras lösning var att ringa hittegodset. Att jag inte kom på det själv! Chansen att någon faktiskt lämnat in dem där är minimala. Jag kan lika gärna säga au revoir mes chères lunettes redan nu. Jag ville ju ha en perfekt lösning. Typ att de känner en optiker som kan ge mig nya gratis, som dessutom är snygg, singel och har ett hus på franska sydkusten.

 

 

Fast ok, det är värt att ge hittegodset ett försök. Man vet ju aldrig. 

 

Nej nu ska jag möta en trevlig bloggerska för AW! 

 
0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.