It’s a jungle out there

Jag har följt händelserna i Stockholm med gråten i halsen. Den största anledningen till det är att det är den veckan på månaden när jag känner mig gråtmild inför i princip allt. Så när jag läste en artikel om en läkare som hade tagit sig till Drottninggatan för att hjälpa till i fredags och som möttes av en son som precis hade förlorat sin pappa, då kom tårarna. Jag tänker på bilderna på barnen i Syrien som blev förgiftade med kemikalier till följd av gasbomben som föll häromdagen. Det skär i hjärtat. Inga barn ska behöva drabbas av dessa hjärtlösa monster, vare sig det är IS eller någonting annat som ligger bakom.

Det är mina sista dagar i Kapstaden så jag har försökt klämma in så mycket som möjligt innan jag åker. Vilket inte är så lätt när dygnet bara har 24 timmar (och jag helst ska sova minst sju av dem). Igår var jag i Kirstenbosch Botanical Garden och det var så vackert. Som bekant känner jag en obegränsad kärlek till palmer och allt som känns väldigt djungel-aktigt, och såhär ser det ut när man kommer in i parken. Jag ska visa er sen när jag har mer tid. Inte bara det utan allt annat jag vill blogga om men inte har tid till just nu. Just nu vill jag hellre njuta av min sista tid i Kapstaden. Kanske tar jag mig den tiden när jag sitter på flyget. Jag har trots allt en restid på sammanlagt 19 timmar framför mig…

Efter några dagar med för lite sömn så bestämde jag mig för en hemmakväll så att jag får en chans att ladda batterierna. Så nu ska jag äta min hemlevererade Pad Thai och se på film.

PS, när jag inte hinner uppdatera här så hittar ni mig på Instagram.