C'est la vie

I morse gick jag upp klockan sex

Idag ringde klockan en timme senare än den gjorde igår, men ändå väldigt TIDIGT. När ni läser detta sitter jag på jobbet, räknar minuterna tills jag ska gå på lunch och har en enda tanke i huvudet:
”Pengar Christine, pengar. Och Amsterdam. Och vårkläder. Kämpa, du klarar det!”.

Trots det så är ju kl 6 åtminstone lite mer mänskligt än kl 5 att stiga upp. Tänk att folk fortfarande dansar på klubbar och efterfester när jag går upp för att jobba, haha!
Roligare kunde man ju haft det.

Men jag säger som mamman säger till sina små barn nere på d-deck när Titanic(jag tror att jag sett den filmen 14 gånger…) håller på att sjunka:

It will all be over soon.

0

0 kommentarer

  • Mia

    Haha, jag har också haft flera dagar den här veckan då jag gått upp supertidigt. Blä! Därför unnat mig sovmorgon både lördag ocg söndag.
    Hörredu, sparar du också till Amsterdam? Jag med! Åker dit i mars.

  • Maria

    Kommer ihåg när jag jobbade på Arlanda, var tvungen att gå upp kl 4 när jag började 6. Det var också mindre kul…jag lider med dig!

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.