-
Sustainable writing
Idag är sista dagen på #nouw30daychallenge. Det här var nog första och sista gången jag tog på mig en utmaning där kravet var att blogga varje dag under två av de minst inspirerande månaderna på året. Eller så ser jag till att befinna mig på en varm och inspirerande plats nästa år. Jag har verkligen fått utmana mitt skrivande. Särskilt dagar då jag helst av allt velat dra täcket över huvudet. Jo jag vet att jag bokstavligt talat gjort det. . Jokes aside. Helt ärligt så har jag börjat hitta tillbaka till mitt ”writing flow”. Någonting jag däremot insett är att jag behöver läsa mer för att utöka mitt ordförråd.…
-
Några bra saker just nu
Efter nästan en vecka i sjuksängen börjar jag äntligen känna mig piggare. Igår eftermiddag tog jag en välbehövlig dusch, lämnade lägenhetens instängda koldioxidbubbla, åkte till skolan och bockade av gruppresentationen från veckans ToDo-lista. Det kändes så befriande. I förmiddags var jag dessutom på ett riktigt trevligt och givande möte. Det som var mest roligt med det hela är att jag på samma ställe stötte på min gamla klasskompis Sandra. Vi var bästa vänner i mellanstadiet och brukade stå framför spegeln hemma hos henne och ”hålla ut” till Céline Dion-låtar med hennes eko-mikrofoner. Någon 80-talist som minns dem? ”All by my-y-y self…. anymoooooo-oooooh-ooh-re”, sjöng vi för fulla muggar och drömde om våra…
-
The Ring
Jag köpte inte med mig så mycket från Hanoi eftersom att jag hellre la pengar på mat och upplevelser. Efter en vecka där så tyckte jag dessutom att allt som kostade mer är 300 000 vietnamesiska dong (ca 100 kr) var dyrt. Hehe. Det går snabbt att vänja sig vid låga prisnivåer. Här i Sverige är det fullt rimligt att betala 40 kronor för en cappuccino, men det skulle jag ju aldrig ha betalat i Vietnam just för att det där borta kostade en tredjedel mindre. Hursomhelst så hittade jag denna ringen i en liten butik på en bakgata i Old Town. Jag minns inte vad den kostade men det…
-
What’s normal in one place and strange in another
En sak som jag lade märke till i Hanoi var alla kablar. Överallt hängde svarta elkablar likt tjocka spindelnät, kors och tvärs över gator och trottoarer. Jag kunde inte låta bli att tänka: ”Hur säkra är de där konstellationerna egentligen?”. Förmodligen inte säkra alls. Titta på detta nedan bara. Jag visste knappt om jag skulle skratta eller gråta när jag gick förbi det. Hur tusan får de ens el till sina hem? Här är ett träd som i princip hålls upp av elkablar: Detta skulle aldrig vara accepterat i Sverige medan det inte är något konstigt – uppenbarligen – i Vietnam. Är det inte roligt ändå hur någonting kan vara…
-
När räddningen blir på min egen bekostnad
Ett sms i morse fick mig att tänka på hur skört livet är. Rätt vad det är så kan någon du älskar tas ifrån dig. Jag har alltid haft en rädsla för att förlora de jag älskar, men det blir bara värre ju äldre jag blir. Kanske är det på grund av en ökad medvetenhet för hur världen och samhället fungerar. Att alla blir äldre ökar nog medvetenheten också. När jag var liten var jag bara allmänt rädd att något hemskt skulle hända mina närmaste. Jag minns att jag hade återkommande drömmar om att det började brinna i huset vi bodde i. Även när jag skulle försöka somna låg jag…
-
Att tycka lite synd om sig själv
Jag hade hellre legat i en solsäng på Phu Quoc just nu… Kan vi alla komma överens om att det är sjukt tråkigt att vara sjuk (hehe, pun intended)? Jag börjat till och med tröttna på Netflix. Då är det relativt illa. Dessutom förstår jag inte riktigt vad det är för sjukdom jag har för det är en konstig mix av både det ena och det andra. Jag är inte snuvig men jag har ont i bihålorna. Dessutom har jag ont i halsen och har hosta, men däremot ingen feber. Är så himla trött och orkeslös. Idag har jag mest tyckt synd om mig själv. Känt mig rastlös, miserabel, bitter…
-
Recept på helgens godaste Hälsobröd
Äntligen fredag! För din del hoppas jag i alla fall att det är de två orden som cirkulerar i tankegångarna. Tyvärr har jag inte kurerats mirakulöst under nattens gång och känner mig idag snäppet sämre än igår. Halsen känns tjock, som att det sitter någonting i vägen, kroppen är trött och magkatarren fortsätter att härja. Det brukar tyvärr bli såhär när jag får en släng av den värsta sortens magkatarr – förkylningen kommer på köpet. Antagligen pga sänkt immunförsvar. Lite bitter är jag men det får bli en påminnelse om att ta hand om kroppen lite bättre i dessa tider. Idag vilar jag alltså, och hoppas på att vara i…
-
Längtar efter varma vårvindar
Idag har varit en sådan där arbetsdag jag helst bara vill radera från minnesbanken. Jobbig, påfrestande och den ena motgången efter den andra. När jag äntligen slutade gick jag bort till busshållplatsen med den iskalla vinden emot mig som letade sig ända in i benmärgen. Det har varit galet kallt idag. Efter att ha hämtat upp några grejer hemma hos syrran åkte jag raka vägen hem och placerade mig i sängen under täcket. Här har jag suttit sedan dess, med undantag för att värma lite mat, kissa och dricka vatten. Eftersom att jag inte alls mår bra för tillfället så tänker jag lägga mig tidigt och hålla båda tummarna för…
-
8 tips för att lindra magkatarr
Sådär ja. Nu kom den där magkatarren som förstör hela min vardag. När det känns precis såhär så är det som att ingenting hjälper. Jag kan inte sova, mår illa när jag äter och det är liksom bara väldigt obehagligt hela tiden. Det är förmodligen en kombination av dåliga matvanor, för mycket kaffe och en oro jag känt av i kroppen den senaste veckan. Misstänker du att du kan ha magkatarr? Symptomen kan variera från person till person men de vanligaste är halsbränna, sura uppstötningar, en känsla av att aldrig bli mätt eller känna sig hungrig igen en kort stund efter måltid, smärta i mellangärdet mellan revbenen, obehag i svalget (som…
-
Love and shit
Hej på dig kommersiella kärleksdag. Kan vi komma överens om att du är överskattad och att ditt koncept behövs alla andra dagar på året också? Jag har insett att jag sällan skriver om kärlek på samma sätt som jag brukade göra. När jag pendlade till Paris mellan hösten 2010 och vintern 2011 publicerade jag den ena kärlekskranka krönikan efter den andra. Texter om att sakna, om att längta och om att älska så mycket att det nästan gör ont i kroppen. Om den där fransmannen, C. Han som tog mitt hjärta med storm och höll det hårt i handen under en lång tid. Tills allting var trasigt och inte längre…