When life isn’t a beach
Ni har säkert hört uttrycket ”Life is a beach”. Well, ibland är life inte a beach, utan a bitch. Den här veckan har livet inte varit på topp och jag känner igen tecknen när jag ser dem. En varningssignal tjuter i huvudet. De där känslorna från förra vintern, och som jag även hade i somras, bubblar under ytan. Ångesten. Ångest över beslut. Ångest över handlingar. Ångest över prestationer. Självkritik på en ohälsosam nivå (vilket jag i och för sig alltid haft). Brist på lust att göra sådant jag annars tycker om att göra. Allt det där jag jobbat så hårt för att skjuta bort från mina tankegångar. Varför kan jag aldrig vara nöjd med mig själv och det jag gör? Allt jag vill är att ha ett bra år. Ett år då jag tror på mig själv till åtminstone 82% och vågar släppa personer in på livet. Ett år utan ångest. Är det för jäkla mycket begärt? VA??
Det låter kanske värre än vad det är men trots allt så vet jag också att jag redan tagit mig upp från botten av brunnen några gånger. Det kommer gå över, och bli bättre, så familjen och vännerna får verkligen inte bli oroliga. Lova det? Jag behöver bara skriva av mig ibland. Trots att jag nu känner att jag blottar min själ här. Inför bekanta, kollegor, folk som kanske bara träffat mig en gång. Fast då får det vara på det viset för jag att det finns så många som känner precis det jag känner.
Trots att det känns lite motigt just nu så hade jag en bra söndagseftermiddag i Camp’s Bay. Jag åkte dit med en tjej som nyligen flyttat hit och ska jobba ihop med mig, samt en schweizisk snubbe som heter Mathieu. Han är här på semester och bor i huset bredvid. Efter lite sol och bad åt vi en tidig middag i stan innan vi tog en Uber hem. Nu ska jag läsa lite och försöka somna tidigt. Jag hoppas att ni haft en bra helg!
0 kommentarer
Tina
Skickar en stor kram till dig. Vet hur det känns…
teruko
Jag har en undran som jag hoppas du inte tar illa upp för och tycker är alltför privat. Kände du likadant i Paris, när du ”delade” livet med någon, eller kan det vara en känsla av ”ensamhet”, som smittar av sig på övriga situationer i livet? Önskar dig oavsett orsak allt gott och en positiv vändning. Kram.
Frida
Du får försöka tänka att det är mänskligt att ha perioder där självkritiken dyker upp mer stark och mer dominerande än du vill. Den kommer alltid tillbaka. Men samtidigt måste du komma ihåg att du tog dig UR din jobbiga period och nu mår bättre – och att känslorna du har just nu bara är känslor. Du är starkare än vad de är. Du kan påverka dina känslor genom att tillåta dig att känna dem och sedan ringa en vän, gå ut på en pulshöjande promenad och samla ny energi eller att titta på en film du blir lycklig i själen utav. Kanske låter superklyscigt, men tänk på orden. Visst är det sant? Jag försöker säga ovanstående ord till mig själv när samma tankar dyker upp hos mig! Kram!
Clara, Bossbloggen
Skickar en massa energi och omtanke! Vet med alltför väl hur det kan kännas men du är en fantastisk person och jag hejjar på dig i vått och torrt <3
Eva
Ändå skönt att läsa dina ärliga texter om hur livet är ibland. Jag tycker du gör rätt som ”skriver av dig”. Det brukar kännas bra att få tankarna ur sig, skriva eller prata med någon som man vet lyssnar. Njut av solen! I Malmö är det mörkt och ruggigt, D-vitaminerna får man äta ur en burk någon månad till….
christinestories
<3 <3 <3
Isabelle
Stor kram till dig! Ibland undrar man vad livet vill med en…
christinestories
Verkligen! Tack för omtanken. Kram på dig med <3