C'est la vie

TWO YEARS AGO


I Simrishamn sommaren 2010.

Den 12 februari 2010 var jag på en bar på rue Saint-Saveur med min vän Natalie. Mitt i vimlet märkte jag hur någon betraktade mig. Jag mötte två fina bruna ögon och ett stort leende. En snygg mörkhårig fransman. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men definitivt en attraktion. Vi började prata och han gjorde narr av min halsduk som han tyckte såg ut som en gardin. Trots den förolämningen bestämde jag mig för att ge honom mitt nummer. Tanken på att aldrig mer få träffa honom kändes främmande, det var någonting speciellt med den här killen. Vi gick på magiska dejter, sådant man bara ser på film. Han tog med mig till fina restauranger (såklart bara för att imponera på mig, att det inte behövdes var jag smart nog att inte säga direkt, hehe), gav mig presenter, charmade alla mina vänner. Det tog bara några veckor, sedan var jag fast. Störtkär. Två år senare är vi fortfarande ett par.

Mot alla odds, kan man nästan säga. Kärlek på distans, två olika kulturer, språkliga missförstånd, for better and for worse…

Grattis älskling på vår ”anniversaire”!

0 kommentarer

Lämna ett svar till Helena Milton Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.