C'est la vie

Tidsskillnad

Jag försov mig i morse till följd av en natt med dålig sömn och obehagliga drömmar. Så jag blev en timme sen till föreläsningen.
Det är konstigt det där. När det gäller jobbet är jag väldigt sällan sen, och skulle jag vara det så handlar det om 5 minuter. Skolan däremot och träff med vänner/familj däremot… då snoozar jag för länge, glömmer bort tiden och är en obotlig tidsoptimist. Men det där sista har jag nog fått från mamma. Syrran är likadan. Det är som en kronisk åkomma som jag inte kan träna bort.

Kanske har det att göra med kulturkrocken här och i Frankrike med? Här är man typ sen om man är i tid och helst ska man vara på plats tio minuter innan. I Frankrike är det ovanligt att man faktiskt är på plats just då man sagt. Oftast är tio minuter inga problem. Tvärtom. Det är fullt normalt.
Jag lever kvar i de vanorna lite. Men sen passar det ju mig bättre som den obotliga tidsoptimisten.

Föresten, jag har en nyhet till er. Vill ni veta? Ja men jag ska berätta sen. Lovar.

0

0 kommentarer

  • giulia

    Jo precis, här är det inte så pass kraftiga,nära, skalv om man säger så, vi tycker ju det är lite häftigt på grund av att vi aldrig har varit med om en riktigt katastrof då skulle nog vi stå och skrika gråta och en massa, haha släktingarna tyckte jag var knäppis som tyckte skalvet var rolig:P..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *