C'est la vie

The Everyday Commute

 

Äntligen fredag! Jag har längtat efter det hela veckan. Inte på grund av jobbet. Jag är bara så trött på pendlingen just nu och på kollektivtrafik överlag. Människor som inte kan bete sig och är allmänt jobbiga. 

 

Några irriterande element i kollektivtrafiken:

 

  • Folk som inte kan be ursäkt. Vad är det med att tränga sig förbi på tåget, puttas och sedan inte ha mage att säga “ursäkta”? 
  • Folk som inte kan säga tack. Det är tydligen ett väldigt svårt ord för vissa att uttala. Det är konstigt att utlänningar som knappt lärt sig svenska kan säga det, men inte svenskar och danskar. Överlag verkar det vara allmänt läskigt att interagera med främlingar. 
  • Folk som går långsamt eller inte håller sig till höger sida i rulltrappan. Tydligen är det “irriterande” för vissa danskar att man säger “ursäkta får jag komma förbi?” när de går i snigelfart ner till metron. Det har hänt flera gånger att personer tittat surt på mig för att jag ber vänligt om att få komma förbi en horisontal mur av människor som verkar vara på söndagspromenad under rusningstid.
  • Folk som pratar i den tysta kupén. Det är en sak att snabbt svara i telefon och säga “jag kan inte prata nu, ringer sen” eller att säga något tyst till sitt sällskap, men det heter tyst kupé av en anledning. Två gånger har jag varit med om kärringar som börjar mucka gräl när de blir tillsagda. En vägrade till och med respektera det och fortsatte prata högt och tydligt. Haha, sådana människor alltså. 
  • Folk som lyssnar på så hög musik så den hörs ut från hörlurarna. Detta är extra jobbigt när någon lyssnar på typ techno eller hårdrock. Tyvärr är det ju oftast de som har tinnitus och därför inte fattar att alla andra runt omkring också motvilligt kan sitta och stampa takten. Jag brukar snällt fråga om de vill sänka lite om det är någon som sitter bredvid. Senast igår var det en kille som bad om ursäkt och sa att han inte hade märkt att det var så högt, men jag har också fått höra “du kan väl gå och sätta dig i den tysta kupén om det stör”. Eller så kan du växa upp och skaffa dig lite hyfs, kände jag för att säga men det gjorde jag ju såklart inte. 
  • Sedan finns det de som pratar så högt i telefon att man knappt hör sina egna tankar. Jag har säkert gjort det själv, och att höra andra göra det har fått mig att tänka till lite extra. Alla i tåget vill ju inte nödvändigtvis höra om den där dejten jag var på. Eller så vill de kanske det, haha. 
  • Slutligen så är det en gåta för mig hur människor tänker när de på ett fullsatt tåg inte flyttar sig så andra kan gå av och på. I miljonstäder förstår folk att om du står i vägen vid utgången, så går du ner på perrongen och låter folk gå av tåget. Här står de som fån och blockerar utgången. Det är ju inte så att tåget kommer köra ifrån dem. 

 

Som ni förstår så ska det bli skönt med en paus från det där. Även om det bara är två dagar.

Har jag några läsare som pendlar? Hur hanterar du det?

 
0

0 kommentarer

  • Pernilla

    Haha! Jag har ibland tänkt att jag borde jobba i Cph pga lönerna är högre där. Men så kommer jag på ALLA de saker du listat och tänker nej det skulle inte gå 😊 Så impad över att du inte får frispel på ngn iaf då och då 😃

  • emelie - Berlin, Berlin

    Men va, gar de inte ur vagen fran dorren nar folk ska ga av och pa?! Det skulle driva mig till vansinne! Hur mycket tid skulle inte sparas om folk kunde ta ett kliv at sidan? Eller om det ar fullt, bara kliva ur vagnen lite snabbt, lamna foretrade och sen kliva pa igen? Jag markte detta fenomenet i Goteborg men tankte att det var speciellt for den stan. Jag ar pendlare men jag upplever bara att det jobbiga ar tiden det tar att ta sig fran A till B. For det mesta sa flyter allt pa bra och om jag maste springa for att hinna med en sparvagn eller tag sa ar det alltid nagon som staller sig i dorren for att jag ska hinna med. Men jag antar att det ar sa i miljonstader dar man mer van. Det enda jag kan irritera mig pa ar manniskor som star i gangarna och tar upp plats nar det finns lediga sittplatser som de skulle kunna anvanda och gora gangarna fria. Jag vet inte om jag bara stanger av omgivningen nar jag pendlar eller sa. Men aven om jag har haft barnvagn eller bagage med mig har jag aldrig haft storre problem. Snarare att manniskor vill hjalpa mig nar jag inte alls behover hjalp. Men vad vet jag, jag kanske ser liten och ynklig ut, haha.

  • Cassandra i Frankrike

    Pendlade i tre år mellan Lund och Hässleholm och tre år mellan Märsta och Uppsala innan jag flyttade till Bordeaux och jag hatade verkligen det! Pendlar här i Bordeaux också, men stora skillnaden är att spårvagnen går var tredje (!!) minut till universitetet (40 minuters tur). Om jag flyttar tillbaka till Sverige kommer jag inte pendla, stressade så mycket över pendlandet så kommer inte överleva det svenska pendlandet mer haha.

  • Christine&OtherSweetStories

    Ja så var det i Paris också. Men Malmö är en liten storstad vettu. Många från små orter i Skåne som inte är vana vid storstadsträngsel 😉

  • Christine&OtherSweetStories

    Jag FÅR frispel, haha. Men biter mig i tungan.. Min tröst är alla pengar jag kommer få tillbaka på skatten om typ en månad 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *