C'est la vie,  Home Sweet Home

My new home

Nu har jag flyttat in i mitt nya hem. Jag har gått från 36 kvadratmeter till nästan hundra. Från tredje våningen till andra. Från inga balkonger till två stycken. Från Norra Sorgenfri till Möllevången. Från singelhushåll till samboskap. Efter en vecka av städande, organiserande, rensande, packande och kånkandes på grejer har jag äntligen landat i vårt hem. Hyllorna och lådorna i köket har fyllts upp med mina grejer, jag har tagit över två garderober, ljusstakar och växter har flyttat in i de olika rummen och det kan vara så att M har lämnat 80 % av badrumsskåpet till mitt förfogande. Dessutom har vi köpt skohyllor och lite andra förvaringsprylar.

Igår kväll bjöd vi in till vår första middag som roomies/sambos, lite spontant sådär slängde jag ihop en Pad Thai till sex personer. Louise och hennes kille bidrog med minisemlor till dessert som smakade… bulle med grädde? Jag är ingen semmelfantast om jag ska vara ärlig. Gillar inte mandelmassa men äter bullen och grädden. Erik hade med sig en kryddig varm choklad med chili och ingefära.

Jag är en sådan där som ögonmåttar och spikar upp tavlor lite på måfå, medan Mr M noga mäter och räknar på exakta mått. Dessa gamla franska tygtryck ska snart upp på en av väggarna.
Allt är inte överflyttat ännu. Mina möbler är fortfarande kvar i min lägenhet men favoritlakanen och några inredningsdetaljer fick komma med i första flyttlasset. Sedan ska det fixas med adressändring och längre uthyrning av min lägenhet.

Om någon hade sagt till mig för fem månader sedan att jag 1. skulle träffa mannen i mitt liv innan året var slut, och 2. skulle flytta ihop med den mannen inom ett halvår, så hade jag avfärdat det som naivt romantiskt dravel. Sedan bara blev det så. Jag visste redan efter ett par veckor att M var en person jag både ville och kunde bo ihop med. Jag tror att man märker sådant ganska tidigt efter några rundor i relationskarusellen? Särskilt nu när jag är 36 år och känner mig själv relativt bra. För det första kompletterar vi varandra väldigt bra så det blir sällan tjafs om sysslor i hemmet (att han har städhjälp varannan vecka är såklart en bidragande faktor till det) och för det andra är vi lika när det kommer till rutiner och tillvägagångssätt. Någonting kontrollmänniskan i mig fortfarande jobbar på att förstå. M hinner liksom göra saker på exakt det viset jag gör det, INNAN jag gör det. Dessutom gillar vi att vara med varandra, vare sig vi umgås aktivt eller gör våra egna grejer på varsitt håll. Han har introducerat begreppet “alone together”, vilket passar väldigt bra med bådas personligheter. Vi är ganska sociala personer, men också självständiga individer med behov av egentid med jämna mellanrum.

Som nu till exempel. Vi sitter på tåget upp till Kalmar framför varsin dator, slänger en kyss åt varandra eller berättar någonting lite då och då men gör vår egen grej på denna drygt tre timmar långa tågresa. Jag har kollat på Grey’s Anatomy och M på Parks and Recreation, och nu försöker jag publicera det här inlägget på dålig internetanslutning.
Vi är framme strax efter kl 21 och blir då hämtade på stationen. Det var nästan så att jag fick lite resfeber innan vi skulle åka. Sprang runt hemma och undrade hur man egentligen packar till en långhelg på bortaplan. Jag har inte rest längre än till Höganäs över dagen sedan februari förra året.

Vi hörs snart igen!

11

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *