Skrivkramp
Den här dagen har känts som ett enda långt improvisationstest och tålamodet har legat vid gränslandet till frustration. När man kastas in i en arbetsdag utan planering eller vettiga förutsättningar är det svårt att få till det. Idag var stresskänslorna påtagliga, men jag påminde mig själv att ta djupa andetag och sänka de egna kraven på mig själv. Det hjälpte faktiskt men när jag slutade jobbet var all min energi förbrukad.
Jag känner mig så tom på idéer och inspiration när det kommer till bloggen också. Så fort jag ska skriva så får jag skrivkramp. Förmodligen är det vädret som gör det och det faktum att jag jobbar så mycket just nu. Jag ska försöka bestämma mig för hur jag ska göra med bloggen och när jag väl tagit ett beslut där så ger det förhoppningsvis lite större skrivarglädje.
Ikväll har jag körsång men innan dess ska jag kika förbi min kusins jobb där de tydligen skulle ha något slags julevent. Jag tänkte även kika lite på julklappar så att jag slipper stressa med det under sista veckan innan jag åka till Vietnam. Jag firar som sagt bara med min syster i år men vill vidarebefordra några små klappar till resterande familjemedlemmar. Ibland känner jag verkligen extra mycket tacksamhet över att slippa fira jul med hela tjocka släkten. Vi har alltid firat bara närmsta familjen.
0 kommentarer
teruko
Angående ”skrivkramp”. Det är ju inte så konstigt om du känner så. Vet inte hur din blogg var från allra första början, har hängt med från din tid i Paris, men tänker att det måste ha varit bra mycket enklare att skriva när ditt liv var fyllt av för läsarna ” kanske annorlunda och exotiskt lockande upplevelser.” Just nu är det ju ett vardagsliv med tankar och upplevelser som utgör stoffet – men tro mig! Det är inte mindre intressant, men intresseväckande på ett annat sätt. Funderingar och känslor är oftast gemensamma och det är fint när någon/du sätter ord på dem! Hoppas alltså att du fortsätter skriva, utan stora krav .
christinestories
Jo det är det som till stor del gör att inspirationen inte alltid finns där. Att bo utomlands var under lång tid en del av min identitet som människa och det som gav mest inspiration till att skriva. För det var det som intresserade mig. Medvetenheten om att det jag skriver ligger ute på nätet för allmän (och till stor del anonym) beskådning gör att jag begränsar mig själv utan att ens märka att jag gör det. En av mina närmsta vänner som läser bloggen ibland reagerade på att jag är så pass personlig, med oro just för att jag kanske lägger ut mer information än jag borde, men samtidigt vill jag inte bara blogga om ytligheter. Det är varken intressant att skriva eller läsa om. Tack för din kommentar. Det betyder mycket att höra att det jag skriver om uppskattas.
teruko
Förstår så väl hur du känner. Är ju svensklärare och älskar att skriva, vilket medfört att jag skrivit dagbok under alla våra resor under drygt 40 år. Att skriva bekräftar liksom den aktuella upplevelsen. Skriver däremot aldrig dagbok hemma ( en blogg är ju som en sorts dagbok? ), men förstår ditt dilemma om att vara alltför personlig och att ändå vilja vara ”sann”. Kan ju t o m tycka att det är knepigt att kommentera ibland, av samma orsak. Uppskattar som sagt att du skriver, oavsett inspiration. <3
christinestories
Vad fint med resedagbok! Det blir fina minnen det 😊