C'est la vie

It’s mostly on a positive note

Jag råkade såklart bli sjuk igen. Det är som att mitt immunförsvar hängt på en skör tråd hela hösten och vid minsta lilla virus- eller bakterieattack tränger sig infektioner in i mina celler. Redan i söndags började jag känna mig lite hängig och under måndagen började det kittla i halsen. Poff så blåste förkylningen upp lagom till kvällen. Igår gick jag länge runt i förnekelse och intalade mig själv att det bara var en mild förkylning som skulle försvinna snabbt men mot kvällen blev det värre och i morse fick jag bittert ge upp tanken om att kunna jobba min sista arbetsdag på den gångna höstens tjänst. Ett tråkigt avslut såklart, men sån’t e livet.

Ikväll skulle vi ha firat att vi båda går på julsemester med en mysig middag ute men det fick såklart ställas in. I stället gjorde jag en tonfiskpasta till middag som inte smakade så mycket eftersom att jag är helt täppt i näsan, och medan jag ligger här i soffan under en filt, är M ute och firar utan mig. Inte för att jag inte unnar honom det, för det gör jag och hellre att han är ute och har kul än bittert sitter inne för min skull, men jag är lite avundsjuk på att han just nu dricker vin med några av våra vänner medan jag kämpar emot infallet att använda min nässpray (det svider som f*n och sen blir man ju typ kroniskt täppt).

On a positive note. Om vi ska balansera upp lite här på bloggen så har de senaste dagarna varit extra mysiga när det kommer till mitt förhållande. Sådär kärleksfullt, lekfullt, roligt, enkelt och härligt så att jag känt mig väldigt tacksam för att jag träffade just honom. Vi har ätit goda middagar, gett varandra omtanke och pratat om livet. M har tagit hand om mig nu när jag varit sjuk, kramar mig trots att jag stinker svett pga brist på energi för att duscha och idag kom han hem med en tre meter hög gran.

Det är såklart tråkigt att ha blivit sjuk men just i detta nu är jag mest bara tacksam för att mina största ”problem” i livet (förutom en täppt näsa) är att försöka utplåna en invadering av bladlöss bland våra växter, samt beslutsångesten över vilken av alla tjugo filmer och serier jag sparat i diverse streamingtjänster jag ska se först. Det kunde varit värre. Så det gör ingenting att vi missade den där bordsbokningen på den trendiga sushirestaurangen. Vi får ta igen firandet när jag blivit frisk.

Nu ska jag nog börja se på andra säsongen av Emily in Paris och göra naglarna fina till julen. Perfekt ensam-hemma-syssla i sann kvinnokliché-anda.

8

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.