Into The Woods

Någon annan än jag som känner sig lite som Ronja Rövardotter så fort en får springa runt i en skog? Jag får lust att skrika ut ”Snaaaart ska blodet flyyyytaaaa, hiahiahiahia!”, äta rå svamp och bygga en trädkoja för att sedan bosätta mig där i några veckor. Nej det får jag inte. Inte det där sista i alla fall. Plus rå svamp, som nog inte är så gott. Jag är trots allt en stadsböna i grund och botten. Jag köper mina kantareller på ICA och smörsteker dem. Däremot så kan jag verkligen uppskatta naturen när jag väl lämnar stan. Dra på mig två nummer för stora gummistövlar och strunta blanka f*n i gräsfläckar på byxorna eller att mitt hår behöver tvättas. Det kan vara så befriande att få vara lite smutsig och ”jordig”. I alla fall i några dagar tills hela min själ skriker efter civilisationen och tutande bilar.

När jag bodde i Paris kunde jag längta efter att komma bort från stan efter ett par månader just för att det där blir så intensivt, och såklart bristen på grönområden le city centre. Här i Sverige är det lite lyxigt att kunna cykla i 20 minuter och vara utanför stan eller vid havet, vilket gör att jag inte kommer ut i skogen så ofta. Idag fick jag en liten längtan efter att springa runt bland mossor och fallna träd, ungefär så som på bilderna som är ifrån i somras. Närmre bestämt Midsommarhelgen då vi tillbringade några dagar på Louise föräldrars lantställe utanför Jönköping. Visst ser det härligt ut? Kanske borde jag höra om någon vän vill dra till Bokskogen i helgen. Innan det blir snorkallt och regnar varje dag i två veckor. Det är ju inte helt omöjligt i detta landet, denna tiden på året.

Nu ska jag skynda mig iväg (always so god damn late) och cykla hem till kusin vitamin med familj för att äta middag. Det ska bli mysigt minsann. Tjingeling!