C'est la vie

Stora och små segrar

Mr M ligger i en högst tveksam ställning och “skickar iväg några mail”. Han är en sådan där corporate-snubbe som jobbar hemifrån. Med andra ord blir det ibland hemmafix på dagen och jobb på kvällen. Jag är lite avundsjuk och skulle gärna vilja ha en arbetssituation med samma flexibilitet. Förvisso jobbar jag på att skapa mig en sådan situation. I morgon har jag en intervju för en väldigt spännande tjänst, till vilken jag satt och skrev en ansökan igår kväll. Stressade och panikade för att jag var så trött och fick skrivkramp på grund av prestationsångest. Till slut, med hjälp av min favoritperson och klippa i stormen, fick jag ihop ett ganska bra brev som jag korrekturläste och skickade iväg idag.

Jag har jobbat så mycket med just den där prestationsångesten och på att sänka kraven på mig själv. Ni vet, “being good enough”. Att hitta den nivån var ett av mina största problem för några år sedan och en av anledningarna till att jag slutligen kraschade in i den berömda väggen. Nu försöker jag påminna mig själv om att vara snäll mot mig själv men ibland faller jag tillbaka till samma mönster. När jag bröt ihop i en pöl av självtvivel och utmattning (och troligtvis hormonrubbningar från de jäkla p-pillren), pussade M de salta tårarna på mina kinder och påminde mig om att jag just nu är alldeles för hård mot mig själv. “Du glömmer att fira de små segrarna och ser bara det negativa”, sa han med mjuk röst. Vilket verkligen stämmer just nu. Jag är så tacksam för att jag har en pojkvän som pushar och peppar mig till att vara den bästa versionen av mig själv. Som tar fram de finaste sidorna hos mig. Det är så att jag blir rörd när jag nu skriver om det.

Idag har jag känt en gnutta extra kärlek för honom. Jag älskar honom ännu mer idag än igår. Särskilt när han ikväll kom över efter jobbet och lagade en supergod rotsellerisoppa åt mig. Plus att han hade en bukett blommor med sig. Ja ni förstår ju att varför jag behåller honom. Ni får ursäkta skrytet men jag har inte haft en sådan här underbar pojkvän tidigare. Alltså tänker jag njuta fullt ut.

Sedan jag började skriva detta inlägget har ovan nämnda person sjunkit in i en ännu sämre kroppsställning men har övergått till sin favorithobby: att kolla på streams. Jag fattar inte det roliga i det men å andra sidan förstår han lika lite min fascination för att kolla på papparazzivideor på YouTube. Våra nerd alerts går jämt ut. Hur som helst ska jag nu gosa ner mig bredvid honom. Sniffa lite i hans nacke och pussa på de mjuka läpparna. Känna tacksamhet för att ha en som han i mitt liv. Fira de små segrarna, så att säga. Även om just denna är ganska stor.

9

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *