C'est la vie

Folkvett

 

Igår hade jag en riktig skitdag. Allt gick fel och jag stressade för att göra en massa som jag inte egentligen hade tid med. Sedan var tåget försenat och överfullt. Att folk inte vet hur man beter sig på allmän plats hjälper ju inte heller. Det är som att svenskar helt förlorar allt folkvett så fort de utsetts för pressade situationer. I Paris är folk vana vid trängsel och vet att man ska låta folk gå ut ur tåget innan man själv går in. Står man vid dörren och är i vägen för de som ska av så tar man ett steg ut och släpper fram. Det fattar ju inte folk här så de står kvar och gör att det hela tar ännu längre tid. Sådant har inte jag tålamod för så till slut fick jag nog och sa högt ”om ni som står vid dörren tar ett steg ut och släpper fram folk så går det snabbare och så kommer vi alla hem någon gång”. Två killar bredvid bara ”bra sagt!”. Ja för att ingen annan vågar säga det som alla tänker, haha. Det märks att vi inte brukar säga ifrån i skygga lilla Sverige. Dessutom var det en stackars mamma som fick stå upp i 40 min med ett barn i sele. Ingen erbjöd sin plats. För att inte tala om att det endast är en liten del som någonsin tackar eller ber om ursäkt. Ibland blir jag så less på vilket egocentriskt samhälle vi lever i där alla bara tänker på sig själva. Hur skulle det bli om vi någonsin utsattes för riktiga prövningar som krig eller naturkatastrofer? KAOS. 

 

MEN. Jag måste säga att det finns hopp för den framtida generationen. I lördags kväll när jag skulle hem från Fanny så missade jag min buss. Då erbjuder två killar i 20-årsåldern mig skjuts till Värnhem. Så himla fint ju. Det roliga var att den ena ”niade” mig. Fast så hade de också utländsk bakgrund eftersom att de bröt på svenska så kanske kommer det från deras kultur/modersmål. Kändes som att jag var i Frankrike igen. Tyckte det var gulligt att de visade respekt på det viset, men jag kände mig ju dum då som ”duade” dem. Anyway. Var så tacksam för att de hjälpte mig så jag slapp gå hem mitt i natten.

 

Även om min måndag inte blev så som jag hade tänkt det så kändes det lite bättre efter peppande från vänner, en renbäddad säng och ett par avsnitt av vänner med några skedar glass. Idag är en ny dag som förhoppningsvis passerar utan större problem. 

 

0 kommentarer

  • emelie - Berlin, Berlin

    Som vanligt skriver jag under på det du skriver. Tror aldrig jag upplevt så otrevliga (och väldigt stressade) människor som i Stockholms lokaltrafik. Och jag tycker allmänt att det sägs väldigt lite tack och förlåt i Sverige. Det märker jag också på svenska barn på jobbet och det gör mig alltid på lite dåligt humör. Ja jag får väl kallas surkärring då, men jag tycker det är vanligt hyfs. Visst att jag kan bli trött på att tyskar gnäller lite väl mycket ibland, men de säger i alla fall ifrån i såna situationer som tex. med mamman och barnet. I de flesta fall hade någon rest sig upp för henne, hade ingen gjort någon ansats till det hade någon annan sagt ifrån "Men kan ni inte låta henne sitta istället?". Roligt att du blev niad i Sverige 😃 Jag brukar glömma bort att dua och dessutom tycker jag nästan det känns som lite övertramp att dua en gammal tant i mataffären. Haha jag har bott här för länge!

Lämna ett svar till emelie - Berlin, Berlin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.