Music & Culture

When the walls come down

21 mars, 2018 / 0 kommentarer

Efter endast ett fåtal timmars sömn i natt lyckades jag komma upp ur sängen utan att snooza när väckarklockan ringde 04.15. Fast sådär är det såklart när man ska vakna inför en resa. Då behövs inte lika mycket självdisciplin som inför en arbetsdag. Den första flygresan gick bra och ganska fort. Nu är jag i London och väntar vid gaten. Jag hatar att sitta länge i flygplanet eller stå i landgången medan alla sega människor som inte har vett att sätta sig asap tar hundra år på sig att placera sig i sätet. Vilket innebär att jag nästan alltid är sist på planet. Jag är den där som de måste säga till för att de ska avsluta boardingen, medan jag ler ursäktande med mina oskyldiga rådjursögon.

När jag satt där vid fönstret och tittade ut över en molnlandskap någonstans över Nordsjön, kom Kings of Leons låt WALLS på min spellista. Jag vet inte om det var musiken i sig, sömnbrist, lyckokänslor över resan, stressen från de senaste veckorna som släppte eller kanske allt på en gång, men helt plötsligt så strömmade tårar ner för kinderna. På något vis var det så befriande för jag har inte gråtit på länge. Precis som texten lyder; ”I’m just here to fight the fire”, så är det lite så mitt liv sett ut det gångna året. Kanske var det en undermedveten insikt i att det är okej att riva murarna ibland och vara sårbar. Jag vet att jag nu klarar det utan att halka tillbaka till ruta ett.

Lyssna på låten du med. Den här live-versionen är helt magisk. Goose bumps.

Du kanske också gillar

Fem böcker jag har läst nyligen

12 maj, 2020

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.