Urladdade batterier och beslutsångest
Jag vaknar ganska tidigt här hemma hos Louise. Eftersom att hon inte har några mörkläggningsgardiner blir det ljust väldigt tidigt. Det har varit så himla mysigt och tacksamt att få bo här dessa två senaste veckorna. Jag älskar att vakna upp och se himlen genom fönstret. Ikväll kommer Louise hem och jag kommer delvis bo kvar här tills jag ordnat upp det med min trasiga toalettstol, plus att jag kanske bor några nätter hos syrran också.
Idag gjorde jag pannkakor till frukost och sedan har jag mest tagit det lugnt hemma. Jag känner mig helt enormt trött just nu så energinivån är ganska låg. Det är det som är jobbigast med sviterna efter utmattningsdepressionen (eller vad det nu var), att jag ibland känner mig helt orkeslös och inte klarar av stress på samma sätt som tidigare. Det går inte att koncentrera sig på flera saker samtidigt, då blir jag alldeles förvirrad. Det är som en gammal mobil vars batteri inte räcker lika länge som när den var nyköpt. Jag laddas ur snabbare och sedan tar det tid innan jag har fyllt på energiförrådet. Igår när jag hade städat lägenheten så kändes det ungefär som att jag hade sprungit ett maraton på tre timmars sömn. Jag hade tänkt laga en pastarätt till middag men insåg att det inte fanns ork till det så jag värmde lite rester i stället.
Jag vill gärna träna idag, men också cykla ner till havet och sola. Det är det här med beslut hörni, ibland är de väldigt svåra att ta. Särskilt den här veckan på månaden när valen mellan klänning eller shorts kan kännas livsavgörande. Sedan går hela dagen utan att jag hunnit uträtta någonting vettigt i slutet av den medan alla kläder ligger i högar och ger ännu mer ångest.
