När spänningen lättar

Min frukostutsikt i morse. Jag unnade mig en fransk/italiensk sockerfylld frukost från Möllans kaffebar som säljer kaffe i en gullig kafébod hela sommaren i Folkets Park.

Jag hade ett så himla bra snack med min syster idag. Ibland är det bra att få en chans att se ens liv från en annan persons synvinkel, någon som många gånger känner en bättre än man själv gör. Trots att min syster är sju år yngre än jag så kan hon vara så himla klok och vettig. När mitt omdöme sviktar så får hon mig att se saker tydligare. Jag är så stolt över den person hon är – stark, ödmjuk och god.

Den senaste tiden har jag känt mig skör och alltför ofta låter jag den dåliga självkänslan stå i vägen för att skydda mitt egenvärde. Jag tar åt mig av andras dåliga beteende när jag egentligen borde tänka att det är de som gör fel. Vilket var precis vad som hände i fredags när jag stötte på en person jag en gång i tiden var ganska bra vän med. Våra vägar möttes men tyvärr blev jag bemött med bristande respekt och en nedlåtande blick. Det är så lätt att själv ta på sig skulden och ansvaret när det egentligen inte har med mig själv att göra. Dessutom är det snarare att jag borde skämmas å den personens vägnar som beter sig så omoget.

Det är som min syster sa när vi pratade i telefon: ”Det har ingenting med dig att göra utan reflekterar snarare vad hon är för en person och sådana människor behöver du inte ha i ditt liv.” och ”Fokusera i stället på de relationer som får dig att må bra”.

Nej, varför skulle jag vilja ha en vän som beter sig så? Dessutom fick det mig att fundera över vad för slags person jag vill vara och vilka människor i mitt liv jag borde släppa taget om och vilka jag ska hålla hårt i. Det är svårt att finnas där och vara en bra vän till de som förtjänar det när jag söker bekräftelse från personer som tar energi från mig och får mig att känna mig otillräcklig, illa till mods eller ensam.

Min systers ärlighet fick spänningarna jag känt i kroppen de senaste dagar att släppa, och efter att jag hade gråtit en stund så kändes det faktiskt bättre. Jag kände mig både starkare och mer motiverad, så jag satte på en 90-talslista på Spotify och städade lägenheten. Efter det gick jag några ärenden och handlade mat, och köpte sedan en vietnamesisk iskaffe från Noi’s medan jag strosade hem i eftermiddagssolen. Nu är Louise lägenhet städad lagom tills hon kommer hem i morgon kväll, handdukarna är tvättade och kylen är fylld med mat som jag vet att hon gillar.

Ångesten i bröstet lättade efter samtalet med min syster och för det är jag tacksam. Nu ska jag lägga mig på soffan och titta på en mysig film medan jag äter choklad med apelsinsmak. Cause baby I’m worth it, yeah baby I’m worth it.

Den där systern, som dessutom fyllde 27 år i tisdags. Hon är bra hon <3

0 reaktioner på ”När spänningen lättar”

  1. Din syster har helt rätt. Innan jag blev sjuk hade jag en massa relationer till folk som jag ansåg vara vänner, men efter att jag blev sjuk så har jag valt bort många av dessa relationer. I vissa fall valde de bort sig själva, eftersom de aldrig tog sig för att ringa när jag var sjuk. I vissa fall ville jag kanske inte att de skulle ringa heller, men att låtsas som ingenting angående min depression är inte heller det trevligast de kunde göra.
    Jag är inte direkt ovän med någon, men jag föredrar att se det som att ”hen är en bekant till mig” snarare än en vän. En bekant kräver inga förpliktelser, jag måste inte komma ihåg födelsedagar eller ringa för att bibehålla kontakten. En bekant är en person som aldrig kommer förstå vidden av det jag gick igenom och jag känner inget behov av att försöka få hen att förstå heller.
    Desto mer insåg jag vilka som faktiskt var relationer/vänner som tillförde något. De som hörde av sig och de som samtidigt inte krävde att jag skulle berätta om jag inte ville. Det är personer som jag än idag anser som nära vänner, vänner som jag ändå inte måste ringa varje vecka, vänner vars födelsedagar jag alltid minns utan ansträngning. En relation skall alltid ge mer än den tar – annars är det bättre att degradera relationen till en vanlig ”bekantskap”.

    ..och ja nu råkade jag hitta bloggen igen. /Minnie

  2. Det är ett väldigt nyttigt tänk tycker jag. Precis så som du säger så är det trevligt med bekanta också, och jag kan tycka att det är roligt och givande med de mötena ibland, men de där vännerna som finns där i vått och torrt är de relationer som är värda att vårda lite extra. Och trevligt att du hittade hit igen, blir så glad av att du lägger tid på att skriva – trots att vi ”bara” är cyberbekanta 😉 Kram på dig!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen