Hanoi,  Travels,  Vietnam

Take me back to Hanoi

Vissa platser som jag besökt känner jag inte att jag måste åka tillbaka till. Sedan finns det de som jag blir totalt förälskad i och vars oemotståndlighet gör att jag motvilligt åker därifrån. Hanoi i Vietnam var en sådan plats. För en svensk kan det tyckas vara en väldigt stökig, påfrestande och smutsig stad men enligt min åsikt var det hela charmen med den. Jag älskade Hanoi från första början och vill så gärna återvända dit en dag, gärna under våren eller hösten.

Här är några bilder från min första dag där. Solen sken och termometern visade dryga 20 grader trots att årstiden talade för att det var vinter. Jag gick i jeans och t-shirt medan vietnameserna hade dunjackor på sig. För dem var det såklart kallt.

Den här utsikten möttes jag av på morgonen när jag öppnade balkongdörrarna. Jag älskar palmer <3

Gränden som länkade den stora gatan till huset där min syster bodde, och så gatan utanför. Det fanns inga övergångsställen så det var bara att traska ut i gatan och låta bilar och vespor sicksacka runt mig.

Frukost på The Hanoi Social Club (som jag skrivit om HÄR).

Mysiga gator och gränder överallt.

Ngoc Son Temple som ligger på en ö mitt på Hoàn Kiếm Lake.


Vietnamesiskt iskaffe gjort på kondenserad mjölk. Så himla gott!

Hoàn Kiếm Lake som var så vacker i det sena eftermiddagsljuset. Diset är, som du kanske kan räkna ut, på grund av avgaser. Luftkvaliteten i Hanoi är inte riktigt som i Sverige.

Anledningen till att jag reste till Hanoi var för att hälsa på min syster som gjorde praktik på svenska ambassaden så medan hon jobbade gick jag på upptäcksfärd. Det är just sådana tillfällen jag gillar. Även om jag egentligen inte är där ensam så låtsas jag gärna att jag är det. Känslan blir ju lite så när man får lov att strosa runt i en främmande stad på egen hand. Jag kan känna mig så tacksam för att jag har de förmågorna när det kommer till att resa utanför bekvämlighetszonen, någonting jag hela tiden utmanat för det var ingenting jag föddes med. Gång på gång de senaste åren har jag gjort sådant jag egentligen inte vågat, vilket många gånger varit läskigt men i slutändan har det varit tusen gånger värt det.

Det är ganska häftigt att inse hur bra man klarar av att resa iväg på en lång resa och sedan självständigt ta sig runt. Jag hade förvisso lite hjälp från min syster som via whatsapp skickade tips och råd under dagen, vilket gjorde att jag kände mig lite tryggare. Sedan måste man inte vara en superhjälte heller. Det är helt okej att be om och ta emot hjälp.

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *