Nej här delas det inte på några bakelser

Min mamma kan vara så himla komisk ibland. Hon både gör och säger saker som får mig och syrran att vika oss dubbla av skratt. Många gånger önskar jag att jag hade skrivit ner alla citat från henne för det är så klockrent ibland så jag hade kunnat skriva manus till en hel säsong av Solsidan. Sedan kan hon göra små saker för sina barn som verkligen visar vad hon är för en typ av mamma. Som att hon alltid kommer ihåg våra namnsdagar även fast vi aldrig kommer ihåg dem själva. Hon har som tradition att ge oss en liten ”slant” (ni vet så som den äldre generationen pratar om stålar) och ibland får vi en namnsdagspresent. Igår bjöd hon både mig och Louise på fika (roligaste scenariot var när Louise föreslog att hon och jag kunde dela på en bakelse och mamma utbrister ”neeej, här delas det INTE!” framför en förvirrad medarbetare på Konditori Hollandia), och berättade med inlevelse om denna tradition för min kompis när vi väl satt oss ner. Eftersom att jag tilldelats ett namn med en internationell stavning som inte finns i namnsdagskalendern, så firar mamma ”Kristina-dagen”, vilket var igår. Tjugo riksdaler blev mina och sedan fick jag ett litet paket inslaget i ett vitt papper med röda prickar på, vari det låg en fickspegel. ”Du skulle sett de andra speglarna – de var så turistiga men detta var fint med Eiffeltornen”. Vilket bilder på lutande tornet i Pisa och ”AMERICA” i tryck tydligen inte var. Haha! Säger ju det. Klockrent <3

Idag vaknade jag till att mobilen ringde och efter det samtalet var min morgon förstörd. Varför kan inte myndigheter ha lite mänsklig förståelse när det behövs? Ännu ett hinder jag inte har kraft för att ta mig förbi just nu. Jag bara låg kvar i sängen och stirrade rakt fram, oförmögen att gå upp. Kände att jag ville ligga kvar exakt så hela dagen. Efter en stund ringde min syster och sa flera bra saker. Jag är så tacksam för att hon finns och för att hon verkligen försöker att förstå vad jag går igenom. För det är inte alltid så lätt för alla andra när jag själv ibland står som ett frågetecken, men hon frågar och tar reda på. Lyssnar på poddar om psykisk ohälsa och tar reda på fakta. Accepterar samtidigt som hon uppmuntrar. Det älskar jag henne för.

Det kändes lite bättre efter att jag hade pratat med min syster och vi bestämde att vi ska ses i morgon. Idag tar jag det lugnt här hemma. Jag ska se på film, måla naglarna och läsa ut min andra bok så att jag kan låna nya böcker på biblioteket i morgon.