C'est la vie

Sjätte flytten och ett nytt kapitel

Att jag nyligen blivit sambo innebär även ett avsked till min kära lägenhet som jag bott i de senaste sju åren (med undantag för halvåret i Sydafrika). Ni som hängt med länge, från tiden i Paris, vet att det även är ett hem jag hållit fast i ännu längre än så. Lägenheten köptes 2003, så alltså har jag haft den i 18 år! Eftersom att jag är 36 år nu innebär det halva mitt liv. Helt galet nu när jag tänker på det. Även om en flytt alltid kommer med blandade känslor så är jag trots allt väldigt redo för det här. Dels för att jag älskar att vara sambo med M och dels för att det länge varit dags för ett nytt kapitel i mitt liv.

Jag är såklart kär utan några tvivel på att jag träffat mannen i mitt liv och allt det där, men jag är också en realist. Vi flyttade trots allt ihop efter bara fyra månader och man vet aldrig vad som händer. Så innan den åker ut på marknaden för försäljning har jag valt att hyra ut i minst ett år. För femtioelfte (känns det som) gången ska jag packa ihop min lägenhet och flytta. Det är sjätte gången jag hyr ut lägenheten räknade jag ut nu så jag börjar få in rutinerna om man säger så, men jisses vad det är segt att packa, bära och flytta grejer. Det mesta har jag redan baxat över på cykeln (för vi malmöiter kan minsann frakta allting på sin cykel) och nu är det de sista grejerna som ska packas ner, sedan hjälper min snälla kompis Marcel till att köra över det på torsdag.

Det var en seg start för mig i morse. Jag somnade alldeles för sent, drömde en massa konstiga drömmar under natten och väcktes av en mardröm morgonkvisten. Sedan kom M in och kastade sängens tyngsta kudde på mitt huvud i yrvaket tillstånd. Det satte prägeln på min dag. Men det är sista rycket nu. I can do this!

Jag kommer inte sakna att diska allting för hand…
Hej då härliga köksutsikt!

7

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *