När slutade bloggandet vara mänskligt?

IMG_5825

Kan ni känna ibland att bloggar har förlorat den där charmen de hade för omkring 7-8 år sedan? När allt startade. Nu handlar allt om SEO (som att det är en hemsida som ska sälja), alla konkurrerar om de bästa samarbetena och många riktigt grymma bloggar når aldrig ljuset för att de översköljs av alla stora bloggar som egentligen inte bidrar med någonting annat än psykisk ohälsa till unga tjejer, omedvetet såklart. Det är tränade kroppar formade av PT:s (som såklart finansieras av bloggen, det vill säga av läsarna), fantastiska femstjärniga hotell och sponsrade business class-biljetter med Emirates till paradisöar. Småbloggar säljer ut sin själ för en 500-lapp och ett helt irrelevant inlägg om online casino. Det är strategi, perfekt photoshopade bilder (ibland ser jag så tydligt att hud slätats ut) och väldigt höga krav på sig själva.

Jag läste något inlägg för ett tag sedan där en bloggerska tipsade om att man ska fokusera på bilderna, och visst kan jag hålla med till viss del. Om en blogg varken har bilder alls, lägger upp antingen för fixade foton eller bara grumliga mobilbilder så fastnar jag inte. Vad jag däremot reagerade på var att hon skrev att hon inte ens läser texten så det spelar mindre roll. Vad är då meningen med att ”läsa” en blogg överhuvudtaget? Eller skriva den för den delen? Jag kan gå in på en blogg och fastna direkt, bara för att personen skriver med känsla och humor. Sedan finns det de jag inte orkar läsa för det märks så tydligt att personen inte har den minsta känsla för varken språk (finns det någonting värre än att läsa en text full med konstiga meningsbyggnader och särskrivningar? Snälla säg till mig om jag särskriver, haha) eller textkvalitet.

En annan bloggerska hade åldersnoja. Hon är 21 år. Alltså 10 år yngre än jag. Är det meningen att en person som knappt ens blivit vuxen ska få åldersnoja? Vad säger det om vårt samhälle? Det är så bråttom med allt när det finns en hel livstid att uppleva, upptäcka och göra misstag. Jag tror att allt hänger på sociala medier. Det är alldeles för lättillgängligt att få en inblick i andras liv. ”Hon där är bara 23 år och tjänar redan flera miljoner om året”. ”Han är redan så framgångsrik att han är bästa kompis med de där kända profilerna”. Fast till vilket pris? Vi ser inte det som ligger bakom de photoshopade bilderna från ett lyxhotell i Dubai. Folk kommenterar ”life goals” i stället för att vara nöjda med det de har.

Det känns som att allt fokus ligger på att bli bekräftade, accepterade och att tillfredsställa exakt alla snarare än att skriva från hjärtat. Jag försöker inte moralpredika här, men jag tycker snarare att det är synd att inte fler vågar vara personliga och visa mer än det som ligger på ytan. Även jag påverkas av detta och drar mig ibland för att skriva för personligt. Får dåligt självförtroende för att jag jämför mig med andra bloggar som från min synvinkel är ”bättre och mer intressant” än min. Så ibland skriver jag bara en förskönad sanning av verkligheten. För jag vill inte lämna ut hela min själ för andra att döma.

När slutade vi vara mänskliga?

//Do you also feel like blogs nowadays don’t have the same charm as 7-8 years ago? I believe that there is so much pressure to ”become something” that no one dares to step outside the box. It’s all about strategy, SEO (as if it was a website with sales products) and unreasonably high self-demands. Photos get so photoshoped that young girls think that it’s how you should look to be accepted. With today’s society and the availability of looking at people lives through a peep-hole, I wonder if we will ever feel as free and happy as we were before. Of course, back then there were other problems, but I still believe that social media has a bad impact on everyone. It’s it’s ”friend goals” here and ”life goals” there. No one is satisfied where they are and with what they do.
I wish more people had the courage to write how they feel and what they think. Everything is so perfect all the time and everyone seem to think that what’s on the outside is the truth. Even I get swept away with it and question myself. Is what I write good enough? Do people really like what I do? So I sometimes write a different version of the truth. Not that I lie or anything, I just don’t tell the whole story. When did we stop being human?

0 reaktioner på ”När slutade bloggandet vara mänskligt?”

  1. Suveräna iakttagelser! Är ju inte i den ålder då jag slukar massor av bloggar, men har tänkt precis som du i allt du nämner. Mycket känns alldeles för artificiellt och kommersiellt, tyvärr. Som gammal svensklärare är också ett illa använt språk något som ibland är ett megahinder för att jag ska uppskatta en blogg, det är verkligen sant och inte snobbism. Där, liksom innehållsmässigt, klarar du dig med den äran. Tack för det!!

  2. Håller med dig till 100%, det är verkligen en klockren spaning. Jag har märkt samma sak, det blir allt mer marknadsföring och stelt, manipulerande nästan, att härja bland bloggare. Det är tur att man hittar vissa guldkorn som finns kvar, som gör att man får virtuella vänner trots allt. Som dig. Känns som att jag känner dig bara genom din vardag och vissa delar av dina tankar och åsikter. Det är riktigt fint. Förresten! Kan du inte tipsa om bra personliga bloggar du läser, så vi andra kanske hittar lite lättare i denna kommersiella djungel? Kan bli ett bra inlägg!

  3. Johanna Utterberg

    Riktigt bra inlägg och välskrivet, jag dras själv med i det till viss del just för att det ”känns som att man måste vara så”, men jag försöker också tänka mycket på vad jag lägger ut, delar med mig av och framför allt att jag som liten blogg vill inspirera mina läsare, bjuda på företagsgrejer som jag lär mig längs vägen så fler blir nyfikna på att driva eget och samtidigt bjuda på fina och vältagna bilder. Jag personligen lägger ner mycket tid på just bilderna, för jag tycker det är tråkigt med bloggar som bara tar massa kollagebilder från hemsidor och adlinkar järnet, det känns opersonligt. Ha en fin kväll! 😊

  4. hear you sister!! Tänkte på detta häromdagen att man inte LÄSER bloggar längre utan snarare KOLLAR på bloggar. Lite tråkigt för oss som är textbaserade, hehe. Känns överlag som samhället är påväg utför, med alla perfekta ytor och stress. Hoppas verkligen den trenden vänder. Kram! och du, känn inget tvång att kommentera i mitt jobbiga fält 😉

  5. Alltså, SÅ BRA text! Kan hålla med om i princip allt du skriver. Jag har läst bloggar sedan starten och också tänkt på utvecklingen… Det är klart att det inte är något fel att tänka på SEO och allt sådant, men nu känns det som att ALLA gör det. Charmen med bloggar tycker jag ska vara mångsidigheten!

  6. Hm, svårt detta! Känner mig lite träffad faktiskt, haha. Nåja inte photoshoppade bilder och sånt, men kanske detta med SEO och samarbeten. Jag tycker fortfarande att det är sjukt roligt (eller ännu roligare än förr faktiskt) att blogga, men samtidigt som bloggen växt så tar den också mycket tid från annat och då känns det viktigare att den ger något tillbaka på något sätt…

  7. Det där med bilder är intressant tycker jag. Ibland kan bilderna tala för sig själva och jag uppskattar fina och väl redigerade bilder (smakfullt, inte sönderredigerade haha), men texten är ju trots allt det som gör en blogg just det: en blogg! Annars kan du lika gärna följa vilket Instagram-konto som helst om det bara är just bilderna som spelar roll. När det gäller kommersialiseringen av många bloggar så kan det göras supersnyggt men också så kass att jag helt och håller tappar suget att gå in och läsa och liksom känner: ”skojar du eller?”. Jag vill vara en blogg-läsare och en del av det blogg-community som finns, inte en konsument som går in för att ”konsumera” en blogg. Anledningen till att jag följt din blogg i så många år är att du vågar att dela med dig av det personliga – både det bra och det dåliga. Och att det du skriver alltid känns så äkta, på något vis. Jag känner dig inte, men du skriver så genuint att jag på något sätt lärt känna lite av dig trots allt. Den delen av dig du låtit genomlysa i bloggen, i alla fall 😉 Om det är något din blogg är, så är det i alla fall mänsklig!

  8. Åh men Frida, vad du är gullig. Den här kommentaren fick mig att le stort ska du veta. Det du skriver är så sant dessutom. Och jag måste säga att jag tycker precis samma om din blogg och dig som person. Även om du inte uppdaterar lika ofta så blir jag alltid lika glad när jag ser att du lagt upp dina vackra foton och skrivit om någonting roligt eller intressant. Du verkar så klok och vettig, och jag hoppas att vi en dag får ses utanför bloggsfären 😊 Kram på dig!

  9. Ja men ni lever ju till viss del på er blogg, och jag tycker helt ärligt inte att de samarbeten ni har ger mindre förtroende för bloggen. Sedan är er blogg väldigt nischad och då är det annorlunda då samarbetena ofta är relevant för det ni skriver om. Och jag håller med, om man lägger mycket tid på det så är det trevligt att få någonting tillbaka.

  10. Nej såklart, och jag gör också det till viss del (sådant man blir skadad av när man jobbat i marknadsföringsbranschen i flera år), men det är mer att fokuset förändrats. För brydde man sig inte om det alls. Och ja, jag håller med i alla du skriver också!

  11. Ja men alla har vi ju vår nisch på något vis. Tycker om din just för att du har en egen personlighet som strömmar genom skärmen. Och för att du är så ung men ändå väldigt företagsam och landad. Så kör på som du gör, bara du tror på det själv och skriver om det du tycker om så kommer dina läsare tycka om det också.

  12. Jag håller med dina tankar också. Bra idé! Har tänkt på det ett tag faktiskt. Ska fila på det i helgen 😊 Och tack detsamma fina du! <3

  13. Det kan jag verkligen tänka mig. Vad fint skrivet också. Det uppskattar jag att höra (läsa). Tack själv för att du bidrar med så mycket kloka synpunkter och iakttagelser!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen