Places in France,  Vacation

Lunch in Saint-Tropez

Dagen efter bröllopet i Sainte-Maxime var vi några personer i gänget som tog båten över till Saint-Tropez. Vissa var mer bakfulla än andra, men hellre bakfull i en pittoresk stad i Frankrike än hemma på soffan i ett regnigt Sverige. Så tänkte nog de flesta av oss. Det är inte första gången jag besöker denna lilla mysiga stad, och förhoppningsvis inte den sista. Nästa gång ska jag se till att ha lite mer tid till att utforska vad som gömmer i bakgrunden. Hursomhelst så tänkte jag att ni skulle få följa med dit, i alla fall genom datorskärmen. 

On y va!   

Det började med att vi hoppade på en båt i hamnen som skulle ta oss från Sainte-Maxime (där vi bodde) till andra sidan bukten. Resan med Bateaux Verts tar 15 minuter och kostar 13,50€ tur och retur. Jag kan rekommendera att sitta där bak vid räcket för bästa sikt.


Här sitter Frida och Karolina och är snygga som vanligt. Den senare är gravid och såg sådär sval och fräsch ut hela helgen. Fast det går ju att åstadkomma med noll mängd alkoholintag, såklart.


Såhär ser det ut när man kommer in i hamnen till Saint-Tropez.


Om jag bara får ge ett tips vid ett besök i den här lilla hamnstaden så blir det att skippa ALLA restauranger längs med huvudgatan nere i hamnen. Det är som att gå och sätta sig på en av krogarna på Champs Elysées. Dyrt, stökigt och inte den bästa servicen (finns säkert undantag, men jag kan gissa att de är få).

Ta er i stället uppför gränderna och hitta mysiga bistron ovanför turistmyllret. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är så värt det. Särskilt för er som uppskattar god och genuin mat.

Ungefär någonting sådant här. Titta bara så mysigt!
Vi strosade runt lite innan vi tog siktet norr on stadens centrala kärna. Vi skulle lite högre upp och hamnade på…

… Place des Lices. 

Där satte vi oss och åt lunch på Café des Arts. När menyn inte finns med engelsk översättning och är skriven på en griffeltavla så bådar det ändå ganska gott. Maten var helt okej, men ingen smaksensation. 

Tog någonting så ofranskt som en caesarsallad. Visste du att denna rätt kommer från en italienare som immigrerade till Amerika? Inte? Nu vet du!

Efter maten gick vi tillbaka ner mot hamnen. Åter igen. Jag älskar husfasader.

Vi tog lite gruppbilder medan vi väntade på att båten skulle ta oss tillbaka till Sainte-Maxime. Här är delar av gänget. 

Efter en stund var vi tillbaka i Sainte-Maxime.

Där blev det efterrätt i form av italiensk glass. 

Sedan styrde vi stegen tillbaka mot hotellet. Mätta och trötta men framförallt belåtna.

Sen var det dags att säga au revoir till södra Frankrike. Bonusfakta: Au revoir betyder inte hej då, utan “på återseende”. Nu vet du det också!

Jag satt uppe sent i natt och skrev en jobbansökan. Så går det när man prioriterar långa bruncher och glass i solen i stället för att bocka av punkter på sin vuxenlista. Jag fick i alla fall klart ansökan och skickade iväg den idag. Yey för mig! Nu ska jag skriva ihop ännu en ansökan och sen sätta igång med det jag skjutit upp hela veckan. Nämligen att få ordning på mitt hem. Idag får bli en fixardag inomhus helt enkelt. Tur att vädret matchar det med grå moln och regnskurar.

//Some pictures from an afternoon in the French village Saint-Tropez. The day after my friend’s wedding that was held in south of France at the end of April, we decided to make our way across the bay. You can get from Sainte-Maxime to Saint-Tropez by boat in only 15 minutes. When we arrived we strolled around for a bit and then sat down at Place de Lices for a lunch. It’s not te first time I visit this charming little town on the French riviera, and hopefully it won’t be the last. We ended the day with some ice cream on our way back to the hotel, and shortly after said au revoir to south of France. À très bientôt! 

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *