C'est la vie

Ett positivt blogginlägg

Jag önskar att min morgon var lite så som den var när denna bilden togs. En morgon när jag satt på terrassen till vårt hostel i Barcelona och drack mitt morgonkaffe. Solkysst och ganska bekymmersfri, om jag bortser från semester-gnabb med syrran och diverse i-landsproblem kanske.

I stället sitter jag just nu på bussen på väg till jobbet. Det är inte så att jag inte trivs för jag tycker om mitt jobb, men jag börjar känna mig lite vemodig inför säsongsskiftet. Vi har haft en lång och fin sommar, det vet jag. Alltså borde jag vara redo för hösten. Det kom bara så plötsligt och tanken på att vi bara går mot mörkare morgnar gör mig lite deppig.

Kanske är det helt enkelt trötthet eftersom att jag hade besök i helgen och började nytt jobb för två veckor sedan utan en chans att vila upp mig. Eller det faktum att sträckningen i lägre ryggpartiet verkar ha spridit sig till nackpartiet. Just nacken har känts stel sedan jag fick nackspärr på flyget hem från Hanoi i vintras. Borde jag gå till en sjukgymnast?

Nej hörni. Slut på detta pessimistiska blogginlägg. Ha en riktigt fin dag allihopa. Snart är det helg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.