En tanke
Om ni undrar så tog jag bort det förra inlägget. Jag har börjat känna mig mindre och mindre bekväm med att skriva för privat. Jag känner inte att jag vill att så många okända ska veta om allt om mig. Ni är så många som aldrig kommenterar och det skrämmer mig lite att ni vet så mycket om mig men jag vet inte vilka ni är. Jag vill hålla min blogg på en personlig nivå men mitt privatliv borde jag inte skriva ut på internet.
Tack ni som kommenterar. Jag läser, håller med, gläds, stärks och tar till mig. Ibland önskar jag att vi bodde i samma stad/land så vi kunde ses för ni verkar ha så himla fina personligheter och karaktärer. Kram!
0 kommentarer
mikael
Om du tänker lösenordsskydda din blogg så vill jag naturligtvis kunna följa den 😊
malin/livingroom
jag läser också och tycker det är jättekul! Även om jag för tillfället bloggar lite mer "opersonligt" 😊
Mia
Jag håller med. Jag har ca 700 mer läsare veckovis än dig men vi ligger i samma zon och även om vi inte är särskilt stora är det ändå några tusen som kikar in varje månad. Det är himla många att veta en massa när vi inte får veta något om dem.
Jag har dragit tillbaka så mycket som helst, är personlig men väldigt sällan privat. Det märker man om man läser de tidigaste inläggen och jämför med de nya.
Dagens generation växer upp med media och bloggar och tanken om man inte syns så finns man inte men jag håller helt med dig. Privatliv is the shit. 😊
Bisous