C'est la vie

Cheers to all the mistakes I’ve made

De senaste två dygnen här dygnet har gått som en berg- och dalbana vad gäller känslolägen. Ett besked som gav ordentlig ångest och panik med följder som hade kunnat vara riktigt katastrofala. Som tur var så löste det sig efter ett telefonsamtal till en myndighet. Kanonkorkat från min sida, och blev några tusenlappar fattigare. Vissa misstag vet jag att jag kommer göra om och om igen, men inte detta. Jag lärde mig definitivt en läxa. Sedan vände det till en riktigt bra eftermiddag som avslutades med att deklarationen landat på hallmattan. Prisa skatteåterbäring!

”Vinden har vänt”, tänkte jag när jag vaknade utvilad på fredagen. Åkte till jobbet på gott humör och möttes av världens gulligaste meddelande på tavlan från våra små minions. Jag och Anna får sådant här med jämna mellanrum. Inte för att skryta men jag är älskad av mina elever. Eller så är det bara fjäsk för att jag skäller på dem ibland. Oavsett vilket så gör det mig lite varm i hjärtat. Den sinnestämningen vände tyvärr när jag fann mig själv stå och gorma på en oförskämd och arrogant elev i 6:an. Vissa ungar suger verkligen musten ur en. Jag var rosenrasande och en kollega råkade tyvärr hamna i skottlinjen, men efter en ursäkt från min sida till kollegan och förklaring till elevens orimligt respektlösa beteende från flera andra sidor så kändes det bättre. Plus att jag bölade en skvätt för att det är det jag gör när jag blir riktigt arg. Sen grät jag lite till för att en 12-åring fick mig att gråta. Detta toppades med en ganska stressad eftermiddag och övertid.

Jag var ganska lättad när jag öppnade skolporten i slutet av arbetsdagen och steg ut i den friska luften. Kvällen tillbringades i sällskap av mamma och på den italienska krogen 400 Grader. Där åt vi god pizza, mamma frågade om jag hade ”träffat någon trevlig karl senaste tiden” och så åt jag upp en Tiramisu på cirka 45 sekunder. Eftersom att vi hade mötts upp ganska tidigt så var jag hemma redan kvart över åtta. Resten av kvällen tittade jag på den gamla 90-talsfilmen Liar Liar (en av tre filmer med Jim Carrey jag tycker om – de andra två är The Grinch och Bruce The Almighty) och filade naglarna.

Med andra ord, ännu en händelserik vardagsvecka i mitt liv.

Nu ska jag kamma luggen (bokstavligt talat) och klä på mig, sen ska jag träffa Madde och Chloé. Det ser jag fram emot! Jag ska se om Madde kan ta en bild på min nya frissa också, hehe.

Jag önskar dig en superdag!

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.