C'est la vie

BYE BYE TWENTY-TWENTY

Hej hej hallå! Jag lever och frodas kan jag meddela. Förutom vädersituationen (december har hittills bjudit på ca fem soltimmar här nere i Malmö – nu är jag trött på de tunga regnmolnen!) har jag inte mycket att klaga på. Även om det ligger några orosmoln i mitt luftrum, måste jag ändå säga att jag mår bra. Jag har bara inte haft tid, ork eller lust till att blogga så det fick bli en längre paus över jul. De senaste veckorna har mina aktiviteter mest bestått av att äta, se på film, sova, gosa med pojkvännen, umgås med de få familjemedlemmar som inte befinner sig långt bort och fixa i hemmet.

Jag har även jobbat två dagar på fritids, men jag kan inte påstå att det varit särskilt ansträngande. Igår hade vi en elev på fritids under hela dagen så jag gjorde mitt yttersta för att han skulle få en rolig dag trots bristen på lekkamrater. Vi bakade sockerkaka (”ååååh vad jag älskar kokos och apelsin!!”, sa han och sniffade på den färdiga smeten), byggde Lego, lyssnade på Michael Jackson, spelade fotboll inomhus (vilket de aldrig får annars), spelade Monopol och bjöd städarna på lyxlunch. ”Det här är den bästa dagen någonsin på fritids!”, utropade sexåringen när han fick en andra Smakis-juice och cashade in för sina två hus på Narvavägen. Mission completed. Jag måste erkänna att jag hade ganska roligt jag med. Ni vet, ungar är ju människor de med så när personkemin fungerar och de får mig att skratta så känns det inte riktigt som ett arbete utan mest bara att umgås med en rolig person och få betalt för det. Hehe.

Äntligen är detta milslånga år slut. 2020 kommer inte gå till historien som någonting fantastiskt. En känsla vi nog alla kan relatera till. Ändå kan jag tycka att det, trots allt elände, på något vis är fint att hela världen är ”in it together”. 2020 är allas skitår och väldigt många människor världen över har förlorat personer de älskar, men de som överlevt tog sig genom det starkare och förhoppningsvis även med ett större perspektiv på tillvaron. Med tacksamhet för det vi har och hopp om att det kommande året ska bjuda på fler familjemöten, resor och upplevelser. Så ser jag det.

För egen del så var 2020 en emotionell berg- och dalbana på många sätt. Familjebråk som tyvärr lett till att jag inte pratat med min syster på ett halvår, en tärande kärleksrelation som kastade ångest över det första halvåret och återkommande magkatarr på grund av stress. Det gick först upp, sen ner, sen upp och sedan brakade allt ihop i en enda sörja. Juni till oktober gick åt till att läka såren och bygga upp mig själv igen. Helt plötsligt, en solig lördag sista dagen i oktober månad träffade jag någon som fick allt att vända. Det är som att alla kärleksrelaterade händelser innan den dagen inte betyder någonting längre. Let bygones be bygones, and so on and so on… så att säga. Jag har aldrig varit i en så stabil, hälsosam och trygg relation som den jag är i nu. Idag är det två månader sedan vi träffades första gången men det känns som att vi varit ihop i ett år, utan att det för den delen tummar på nyförälskelsefasen. Så 2020 har inte bara varit skit. Det har också varit väldigt fint på många sätt.

Nu ska jag plocka ihop mina grejer och cykla bort till den där killen som jag älskar. Ikväll firar vi med trerätters och tomtebloss tillsammans med hans syster, deras kusin och min kompis Erik. Förhoppningsvis får vi skåda lite raketer från balkongen. Det kommer bli toppen!

Tack för det här året mina vänner! Tack för att just du förgyller mina dagar med din närvaro och ibland tar dig tid till att skriva några ord till mig här på bloggen. Hoppas att nyårsafton blir precis så rolig, lugn, trygg, mysig, avkopplande och trevlig som du förtjänar. DU ÄR FANTASTISK, ta med dig det in i tjugotjugoett.

GOTT NYTT ÅR!

1

0 kommentarer

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.