Baby it’s cold outside

Igår fyllde Louise år och eftersom att hon är än av mina bästa vänner så bjöd jag henne på middag hos mig. Hon fick åtnjuta en kantarellrisotto som blev riktigt lyckad om jag nu får skryta lite. Jag tänkte inte på att ta några bilder och nu åt jag precis upp resterna till middag, men jag stekte kantarellerna i en torr panna för att få bort vätskan, när de fräst lite så la jag i en stor klick smör och brynte dem med salt, peppar och vitlök. Själva risotto-riset tillagade jag efter grundreceptet på paketet.

Jag funderade på att klä mig ungefär såhär idag, men när jag vaknade i morse och hörde regnet smattra mot fönsterbrädan kändes det inte som en kjol-och-strumpbyxor-dag. Inte för att jag inte kan ha kjol när det regnar men i den här övergångsperioden går jag omkring lite småfrusen 24/7. Termometern visade 13 grader och med Malmö-vindarna känns det typ som sju. Det är dessutom så himla kallt i alla klassrum på jobbet vilket får mig att vilja gömma mig i varma strumpor, tjocka jeans och mysiga stickade tröjor. Eller under en av filtarna i personalrummet. Jag var så himla frusen när jag kom hem idag. Tacksamheten över att komma in i en varm lägenhet och dra på mig mysbrallor och fårskinnstofflorna var enorm. ENORM.

Tröttheten som tillkommit av två nätter med dålig sömn, kortare dagar samt den senaste veckans PMS-helvete har gjort mig oförmögen att uträtta några kreativa stordåd så det får räcka med ett halvhjärtat försök till bloggande. Det kanske är det som gör att jag fryser förresten?

Nu tänker jag plocka fram Magnum-glassen som ligger i frysen och kallar på mig. Det lär låta lite kontraproduktivt att äta glass när man gått runt och huttrat hela dagen, men det är precis vad jag ska göra nu, under täcket i sängen medan jag klickar vidare avsnitten av Grey’s Anatomy. Jag har börjat kolla på det från början men det har gått så många säsonger att jag inte minns någonting av de första.