C'est la vie

50 nyanser av fika

Jag fick nästan en förnimmelse av eufori igår morse när jag hörde att min lärarkollega var tillbaka. Det var så att jag bokstavligen kastade mig om halsen på henne och tackade gudarna för att de hade lyssnat på mina böner. En dag till och jag hade fått ett nervöst sammanbrott. Nu får jag äntligen lite andrum igen. Den senaste veckan har fått mig att inse att jag absolut inte vill skola om mig till klasslärare.

Dagen flöt på ganska bra och jag märkte direkt att mitt humör vände. Jag kände mig mycket piggare och mer positiv hela dagen, det tråkiga vädret till trots. När jag stämplade ut 16.30 tog jag mig bort till Möllan för att hämta ett par jeans som jag fått upplagda, och efter det träffade jag Madde för en kvällsfika. Medan regnet smattrade mot rutorna satt vi på Condeco med en cappuccino och varm choklad och tjattrade på om jobb, framtidsdrömmar, relationer och allt annat vi brukar snacka om. Lite som när jag var i tonåren och åkte upp till Stockholm över höstlovet, sedan tillbringade jag och min kusin Sophia varenda kväll på Café Fåtöljen på Hornsgatan eller käkade blåbärsmuffins på Coffeehouse by George vid Medborgarplatsen. Efter att vi gått runt och shoppat hela dagen på Gul & Blå, JC, Ordning & Reda eller någon av de andra coola butikerna som var the place to go där omkring millenieskiftet.

I brist på bildbevis från gårdagskvällens fika bjuder jag på två stycken foton från mobilen, tagna på ett kafé ungefär 11 000 km sydost om Malmö. Den som varit med här på bloggen ett tag kanske känner igen platsen? Det var min och syrrans sista dag på Phu Quoc under min resa till Vietnam förra vintern. Jag tyckte så mycket om det landet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.