WEEKEND

Jag glömmer ganska ofta att fotografera under dagarna, särskilt när jag hittar på någonting som är lite extra roligt. Fast det är väl därför jag glömmer det antar jag. Samtidigt är det fint att faktiskt vara där och då och njuta av det. För när jag umgås med de jag tycker om känner jag inget behov av att ta fram mobilen. Igår kväll åt jag middag med min kusin Sophia, Madde och Maddes dotter Chloé. Först tryckte vi i oss riktigt goda burgare med ännu godare pommes frites på TUGG för att sedan avsluta kvällen med varsitt glas vin på MJ’s. Chloé drack såklart inte vin så att ingen för för sig att anmäla till Soc.

Idag vaknade jag strax efter kl 10 och blev alldeles tårögd när Madde skickade ett sms där det stod ”Chloé sa idag att hon älskar dig”. ”Intresseklubben antecknar”, tänker nog ni för om det är något ni oftast slipper här på bloggen så är det barnsnack, men de där pysslingarna som mina närmaste personer i livet producerat fram betyder lika mycket för mig som deras föräldrar gör.
Jag hade även fått ett sms från Louise när jag vaknade där hon frågade om jag ville komma på frukost, men på något vis hade jag inte upptäckt det från att hon skickade det kl 16.35 igår till i morse. Det roliga med det är att jag tänkte på henne ungefär vid den tidpunkten igår för att det var så länge sedan vi sågs och hörde. Som tur var hade hon inte hunnit äta ännu när jag ringde så jag pyste över dit snabbt som vinden (eller inte riktigt kanske för jag är ju inte direkt känd som den snabbaste på att komma ut ur dörren), och blev bland annat bjuden på en riktigt smarrig ”hej då-vinterbaciller”-smoothie.

Med två koppar Löfbergs Lila Mellanrost i ådrorna och klädda i varma kläder gick vi ut i snövädret. Vi var en sväng på Synsam och sen gick jag till Café Solde där jag nu sitter och smattrar på tangenterna. Jag håller på att skriva en jobbansökan för en tjänst som verkar klippt och skuren för mig. Jag vet inte riktigt om det är det jag vill göra härnäst men det är helt klart värt att ansöka för jag känner att två år som lärare och pedagog räcker. Jag vill inte utbilda mig till lärare och märker att den miljön sliter på mig.

Nu måste jag alltså skriva lite mer innan jag beger mig hemåt för att städa min stökiga lägenhet.

Hej svejs!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen