Tankar & Funderingar

Vikten av att ha en god relation med sig själv

IMG_0949

Jag har börjat läsa den här boken igen, The Power of Now av Eckhart Tolle. Jag började läsa den i vintras, när jag var sjukskriven, men jag kände inte riktigt att jag kunde öppna upp mig för den då. Jag hade inte energin nog för att engagera mig i någonting. Jag kunde komma på mig själv att gå genom två sidor utan att egentligen ha läst texten. Min koncentrationsförmåga var på botten då. Nu ville jag däremot ge den en chans. Vissa partier i den är lite för flummig för min smak, men mycket av det han skriver om får mig att reflektera och analysera mina val och beteenden.

I en del av boken skriver han om relationer. Att vi har en förmåga att inleda relationer som inte är bra för oss just när vi befinner oss i en låg punkt i livet. Det är så otroligt viktigt att veta sitt värde. Jag har inte alltid gjort det. Flera gånger i mitt liv så har jag insett att jag tillåtit mig själv att upprätthålla ohälsosamma vänskaps- och kärleksrelationer. På grund av dålig självkänsla har jag inte kunnat se dem utanför min bubbla av självdestruktivitet. För när det kommer till kritan, sådär i efterhand, så vet jag att det inte var relationer som gjorde mig lycklig. Ändå har jag desperat försökt hålla fast vid dem av rädsla för att vara ensam eller för att jag bryr mig så förbannat mycket om vad alla tycker och tänker om mig. Egentligen borde jag inte bry mig alls för om någons agerande eller ord gör mig ledsen är den varken värd min tid eller energi. Det är meningen att man ska må bra av relationer, inte tvärtom.

För ett tag sedan såg jag filmen The Perks of Being a Wallflower (rekommenderas!), och i en scen så frågar huvudkaraktären sin lärare “why do I, and everyone I love, pick the people who treat us like we’re nothing?”, varav läraren svarar “We accept the love that we think we deserve”. Jag minns när jag gick första året på högstadiet. Jag var 13 år då. Min bästa kompis vid det tillfället, vi kan kalla henne H, slutade helt plötsligt att höra av sig efter att vi i princip suttit ihop i ett år. Till slut frågade jag henne varför hon inte ville leka mer. Det visade sig att en annan tjej som jag gick i lågstadiet med kom tillbaka efter att ha bott på en annan ort i några år. Hon sa till H att hon inte borde umgås med mig för att jag “var mobbad”. Jag blev utfryst redan på förskolan (tänk så hemskt att 6-åringar ens gör sådant) och i andra klass satte min mamma mig i en annan skola eftersom att den andra skolan inte gjorde någonting åt saken. Det klassiska ni vet. Lärarna är för fega och sätter skygglapparna på. Hursomhelst. Jag var helt förstörd efter att ha blivit dumpad av min vän. Jag grät i flera dagar. Men inte för att hon inte var min bästa kompis längre, utan för att jag inte var värdig hennes vänskap. Anledningen till att jag blev hackkyckling från början var för att jag inte visste mitt eget värde. Jag var spinkig och pratade stockholmska. Inte så poppis på en skola i utkanten av Malmö. Jag ville så gärna bli accepterad men på grund av min dåliga självkänsla så föll jag offer för andras dåliga självkänsla.

Nu var detta länge sedan och jag går inte runt med ilska och sorg över det, men det kommer troligtvis sitta kvar i mitt undermedvetna i all evighet. På grund av sådana händelser så söker jag fortfarande efter andras accepterande. Från vänner, kollegor, min familj, chefer, personer som knappt känner mig… Efter 25 år så börjar det blir så otroligt tröttsamt. Vem är det egentligen jag lever för, mig själv eller alla andra? Varför lägger jag så mycket energi på att hålla fast vid personer som inte förtjänar den? Även om jag inte kan radera ord eller handlingar från minnet så kan jag välja hur mycket plats det ska få ta upp. Precis som jag väljer att minnas min barndom som lycklig, även om den kantades av skilsmässa, utfrysning, sjukdomar och min älskade farmors bortgång (vilket nog var den största sorgen i min barndom).

Vad jag ville komma till egentligen är vikten av relationen till sig själv. Den senate tiden har jag insett att det är den som är viktigast i mitt liv. För om jag har en god relation till mig själv och vet mitt eget värde så kommer jag kunna sålla bort de där dåliga relationerna som rubbar min självkänsla. De kan jag faktiskt vara utan.

0

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *