Paris takåsar får vänta lite

Jag loggade in på bloggen för första gången på länge och möts av världens finaste kommentar från någon som nyligen befann sig i Paris och läst den här bloggen sedan jag bodde där. Tycker att det är helt fantastiskt att det finns flera personer som varit med på den här blogg- och livsresan så länge. Vi har ju för tusan vuxit upp tillsammans?! Det fick mig att genast klicka på ”nytt inlägg”. Så tack, Caroline, för inspirationen.

Jag vet inte varför jag skjutit på att skriva här inne. Det är ju mitt safe space på många sätt. En dagbok sedan 17 år tillbaka, genom kärlek, uppbrott, flyttar, livskriser, lyckostunder, vänskapsresor, resor i världen och milstolpar.

Ja, ni läste rätt. I 17 år har jag haft den här bloggen. Egentligen längre än så för jag började blogga redan 2007, och sen när jag flyttade utomlands så blev det, som flera av er vet, bloggen Christine i Paris. Den bloggen lever kvar i cyberspace. Hur länge då? Ingen vet. Kanske för evigt. Jag kanske borde spara ner en fil med allt innehåll. Typiskt sådant jag skjuter på. Jag har redan varit med två gånger tidigare om att en blogg eller hemsida försvunnit. Det var en hemsk olägenhet.

Den senaste tiden har saknaden efter Paris varit enorm. Längtan efter att åka iväg och göra någonting som definierar den jag är. Någonting för mig. Så pass att M idag sa: ”Du har ju sagt att du saknar Paris – ska du inte boka en resa dit snart?”. Det säger för övrigt en del om honom som partner. Det är fint att ha det så. Jag skrev till min kompis Sophie i Paris, som absolut avrådde mig från att åka till Paris i juli för att det är så himla varmt. Alla som bott där under en värmebölja förstår vad hon menar. Särskilt den som bott högst upp i en byggnad under takåsarna. Tänk er bastuhetta… i hemmet, när man ska sova. Kanske får det bli en långhelg i september? Jag tror att det är nödvändigt.

Idag gick jag på semester. I nästan tre veckor ska jag vara ledig. Mattias har redan hunnit ha en semestervecka och nu har vi nästan tre veckor tillsammans. Just nu är vi i Malmö och stannar här till på fredag, sedan åker vi till stugan över helgen. I morgon kväll ska vi till min pappa för min ena farbror är på besök från Härnösand. På måndag ska vi bo en natt på Villa Strandvägen för spa, lyxig middag, södra Sveriges godaste hotellfrukost och troligtvis havsbad. Resten av semestern blir det nog att ta livet lite som det kommer. En utflykt hit och en utflykt dit. Kanske en tur till Köpenhamn? Kanske några förmiddagar på Kallis? Läsa några av de där böckerna som ligger orörda på nattygsbordet. Kanske måla den där hyllan som ska sättas upp någonstans i stugan. Dricka morgonkaffet på trädäcket i stugan eller på ett kafé i stan. Köra till Örkelljunga stenbrott för ett kvällsdopp. Vi får se. Jag går dit solen och lusten bär mig.

Paris får nog vänta lite, i alla fall någon månad eller så. Vädergudarna verkar vara på Sveriges sida dessutom. Det är trots allt inte mycket som slår en bra sommar i vårt avlånga land. Det är här man ska vara när vädret är som bäst.

Vi hörs snart igen! Har grejer att rapportera om. Först ska jag sova många timmar och förhoppningsvis inte vakna kl 06.30 i morgon bitti när jag äntligen får sova ut.