Vardagslyx

Surprise visit

Igår när jag slutade jobbet var jag inställd på att åka raka vägen hem och parkera i soffan, men blev på väg till busshållplatsen påmind om att ringa min kusin, som fyllde 32 år igår, och sjunga för henne. Det är vår tradition att ringa och sjunga när den andra fyller år. När vi inte glömmer bort varandras födelsedagar vill säga, fast det gör inte så mycket när vi kommit igår minst 25 av dem. Hursomhelst fick jag i stället ett infall att överraska henne med en födelsedagsblomma. Hon och hennes lilla familj bor nämligen mellan mitt jobb och min lägenhet så det var ändå på vägen. Så jag konspirerade med hennes man Joakim för att vara säker på att hon var hemma och så gick jag förbi en affär för att köpa med mig en stor, vit julstjärna och lite choklad. Det såg nog ganska roligt ut när jag hukande smög förbi deras köksfönster för att undvika att bli sedd av min kusin. Det här var nog tredje gången jag överraskar henne, tror jag. När jag bodde i Paris överraskade jag henne med att komma hem till Sverige utan att hon visste om det, sen dök jag upp på hennes jobb. Jag älskar att överraska andra! Mamma fick ju en överraskningsresa till Barcelona i somras.

Även om jag först hade sett fram emot en lugn och avkopplande kväll hemma var detta någonting som gav mig energin jag just nu behöver. Ines, deras äldsta dotter som snart är tre år, ville att jag skulle läsa saga när hon skulle sova. När jag sen berättade en saga om ”Flickan Ines som lekte i en stubbe i skogen” (det där att hitta på en saga i realtid…) så sa hon bestört; ”Jag bor INTE i en stubbe, jag bor i Malmö!” vilket hon avslutade med att hosta mig i ansiktet för tredje gången. Det går inte annat än att älska den ungen. När jag även hade sjungit både ”John Blund” och ”Sov du lilla videung” (min mamma brukade sjunga dem för mig) två gånger så somnade hon ganska snabbt. Så vi vuxna, och lilla Abbe som kom till världen i september, satte oss med varsitt glas vin (inte Abbe då alltså, det vore verkligen inte good parenting), choklad och pratade om livet. Abbe satt mest i någons knä och såg väldigt söt ut. Det blev alltså en oförutsett mysig och trevlig onsdagskväll.

Idag har jag planeringsdag men ska snart gå och äta med eleverna. Jag vill starta ett dramaprojekt en gång i veckan så jag har tillbringat förmiddagen med att googla på dramaövningar.

Alltså ibland känns det som att jag bara skriver om en massa ointressanta vardagsanekdoter här på bloggen. Är det ens kul att läsa om? Det blir lite förmätet till slut att anta att mitt vardagsliv är så himla spännande. Vilket det sällan är. Jaja. Den som är ointresserad får väl en anledning att ta tag i disken i stället.

0 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.