Ensamvarg

Jag blir alltid ganska bekväm den här tiden på året, och förvandlas till lite av en ensamvarg. Utan problem kan jag tillbringa nästan alla veckans kvällar på egen hand. Gå runt hemma och fixa med grejer, flytta duntäcket från sängen till soffan där jag trycker i mig clementin efter clementin likt en citrusberoende kedjerökare medan jag plöjer två säsonger av en ny serie. Jag älskar att komma hem och tända julbelysningen och skruva upp elementen (de står oftast på lägsta temperatur under natten och dagen) så att det blir riktigt mysigt och varmt. Laga någonting enkelt till middag och äta någonting gott till efterrätt.

Inte för att jag annars inte kan vara ensam på kvällarna men jag är egentligen en social person som gillar att vara med vänner, så fyra av sju dagar brukar jag ändå vilja hitta på någonting med andra. Samtidigt njuter jag verkligen av mitt eget sällskap. Jag tycker liksom att jag är superhärlig att umgås med. För det mesta då. En vecka på månaden orkar jag knappt med mig själv, men det är ju något helt annat.

Jag tittade nyss på andra säsongens sista avsnitt av Vår tid är nu och känner lite sorg över att jag nu måste vänta i ett drygt halvår på nästa säsong. Jahapp. Livet går vidare, sa hon för sig själv och skalade dagens fjärde clementin.